Kort om kort
Funderade lite kring det här med julkort idag.
Vet att det är många som verkligen, verkligen avskyr det, och någonstans kan jag nog förstår vart de kommer ifrån.
Det är så otroligt många måsten och en massa stress med julen att det blir helt vansinnesframkallande att sitta ner i en timme och skriva en massa kort som alla ändå bara skiter i sen.
But still.
Det är väl min... romantiska sida? men jag gillar det ändå på något vis.
Visar liksom att man bryr sig så pass mycket om sina vänner och bekanta att man tar sig tid att sitta ner och för hand (tänka sig, skriva med EN PENNA!!!) plita ner en liten hälsning som man sedan går (med FÖTTERNA) och lägger på lådan.
Känns oerhört härligt primitivt nu förtiden, när man "lika gärna" kan dra iväg ett jul-sms till hela ens addressbok och det tar inte mer än nån minut. Har man riktigt tur så har Nokia till och med gjort en julhälsningsmall så att man slipper skriva själv. Perfekt.
Lite omotiverad rant det här, med tanke på att jag själv inte skickat ett enda kort i år.
Var bättre på att skicka julkort förr om åren. Personbästa var nog när jag brände ner en skiva med helt urflippad julmusik och skickade ut till mina vänner. Stilpoäng på den.
Alltihopa kommer ifrån att jag gick förbi en grannes dörr (hon är typ 95 år) och hon hade i sin brevlåda tejpat fast ett litet kuvert med en tomte på som det stod "Till tidningsbudet" på och det var bara så in i helvete......... fint.
Satans jävla jul jävel.
Tar alltid fram min allra blödigaste sida.
...
Hörde btw att en god vän till mig går i väntans tider.
Otroligt roligt.
Finns minst en som läser den här bloggen som borde bli lite till sig nu tycker jag allt.
Om hon inte redan vet förstås.
För, som Ross uttryckte saken så oerhört elegant; GIRLS TALK!!!
hahahahahahahahaha yes we do. och ja jag vet. ses snart!
SvaraRadera