Vi sitter vid ett bord innan middagen idag.
Skåningen till vänster om mig, en mycket sympatisk snubbe för övrigt, berättar om sin favoritdrink.
Tequila gold med apelsin och kanel.
Snart efter det så kommer det in en runda med just exakt det.
Skål.
Gott.
Sen kommer det in en runda till.
(Jag ska jobba imorgon skånejävel...)
Skål!
Ok så jag överlevde min tripp till mörkaste Dalarna, även om vägen dit gick på livsfarligt snömoddiga vägar..
Vistelsen var väl... helt ok, även om det onekligen verkar som att det minst sagt finns en hel del att styra upp i organisationen..
(Sen om just jag är rätt person att göra det, well, det låter jag vara jävligt osagt..)
Var en del rätt sköna typer där dock, och en väldigt udda fågel; platschefen.
Han har varit anställd i ett år och veckopendlar från Göteborg.
Fine, inget extremt konstigt med det.
Men han bor... på ett vandrarhem.
I ett år.
Jag bodde där en natt och kände att det räckte MER ÄN VÄL...
Freaky.
Jag käkade lunch med honom ena dagen och kallpratade lite, bland annat om den lokala bygden vilket visade sig vara rätt meningslöst.
På ett år hade han varit på kontoret, på grillen (ni vet vad den heter...) och på vandrarhemmet.
That's it.
Jag är verkligen inget chefsmaterial, men jag tror inte det är bästa sättet att göra sig populär bland sina medarbetare och kollegor om jag säger så...
Jaja.
Jag fick i alla fall den här bilden på onsdagsmorgonen, så there..
Ska ju upp till Hedemora imorgon, och fram tills idag så kändes beslutet att ta bilen upp dit som ett rätt bra sådant.
För visso inte det klimatsmarta alternativet, I know, men jävligt skönt att kunna bestämma själv över sitt resande och jada jada jada.
Jag gillar att köra bil, och det är den sorgliga och själviska slutlinjen.
(Och när man ska till Ikea så verkar väldigt många också tycka att det är väldigt roligt att jag kör bil, konstigt det där...)
Me anyways, när man kollar väderprognosen för morgondagen och ser hur Jordes Undergång i vinterform än en gång drar in över mellansverige så känns plötsligt en 20 mil lång bilfärd till mörkaste Dalarna som något mer ogenomtänkt.
Fast det klart.
Alternativet hade ju varit att åka tåg vilket ju för all del är väldigt mycket säkrare.
Särskilt med tanke på att chansen att tåget över huvud taget lämnar Stockholms Central imorgon känns... inte jättestor.
Det rullar på rätt bra med nya jobbet måste jag säga.
Blir varmare och varmare i kläderna för varje dag som går.
Igår ringde min gamla chef, som ju nu är VD på ett av företagen i partnergruppen (och delägare i företaget jag jobbar på u, snurrigt värre) i gammal god stil gav mig en hopplöst stor och komplicerad uppgift med instruktionen "Fixa det bara!!"
Gulp.
Så jag började rota i det i går och fortsatte med det idag, men det kändes som att det egentligen kanske inte var något som jag var den allra bästa personen att lösa just den här specifika uppgiften.
Särskilt med tanken på att det här då är min andra egentliga arbetsvecka..
Men när han ropar hoppa så är min automatiska reaktion att fråga "Hur högt?"
Därför var det vansinnigt skönt när min egentliga chef ringde sent idag precis när jag skulle gå hem och förklarade väldigt tydligt att den här uppgiften inte på något sätt eller vis var mitt problem att lösa.
Och genast så känns fredagen som en så oerhört mycket mer angenäm dag, och då inte bara för att det är inkörsporten till helgen..
Gillar stället jag sitter och jobbar på mer och mer måste jag säga..
Idag satt jag och den andra killen som sitter på kontoret och körde varannan låt på Spotify med glada utrop som "Åfan DEN låten hade jag glömt bort!!".
Och sen massor av kaffe till det.
Att jag dessutom fått en hel del faktiskt jobb gjort också måste ju ses som helt fantastiskt.
..
Ska träffa gudsonen med familj ikväll, något som det var PÅ TOK för länge sedan jag gjorde nu..
Det är en jävla klyscha, men jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen.
Det är snart april liksom (även om vädret inte verkar ha fattat det, sju minusgrader är INTE OK) och det mina vänner är banananas.
Anyways, blir en bra kväll efter en förhållandevis bra dag tror jag.
Ok, är inne på tredje veckan på det nya jobbet nu och även om de första två mest spenderades på sunkiga hotell runt om i landet så tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en liten utvärdering.
Kort sammanfattat: I LOVE IT!!
Allt känns just nu så jävla bra, det är roligt som fan och det känns bara mer och mer som att det är ett jobb jag kommer att kunna bli riktigt jävla bra på.
Sjukt roligt.
Sen trillar det in bonuspoäng som att det tar lite mindre än en halvtimme att gå till Slussen från kontoret = perfekt promenad när man har slutat för dagen.
Att det finns fantastiska människor på behörigt avstånd att luncha med känns både exotiskt och roligt.
Och sen att det inte var något problem tillslut att jag tar Världens Längsta Semester det första jag gör som nyanställd är ju bara grädde på grädden på moset.
Det som störde mest var att de hade täkt att ta med mig på Indy500 i Indianapolis i slutet på maj...
Ja det blev ju efter lite informationsmissar en rätt hastig färd från Stockholm idag kring lunch.
Lunch ja, världens minsta, extremt hårt rullade tunnbrödsrullsklämsmörgås för 45 kr.
Värt.
Fan vad jag hatar att flyga ändå...
..
Men men, framme i Göteborg nu och det mesta är sig likt tycker jag.
Eller, allt är täckt av smutsig snö och det är rått och kallt ute och jag känner mig lite smådeprimerad utan att egentligen ha någon specifik anledning att göra det vilket bara gör mig ännu mer deprimerad.
Vicious circle, that is.
Så var det VERKLIGEN inte sist jag var här, då var det musikfestival, kollektivsvilla och bara roligt hela tiden.
Ohwell.
Så nu ska jag försöka hitta en bekväm ställning i mitt minimala och rätt kalla hotellrum, trycka in Lost in Translation i den bärbara och låtsas att jag bor på Tokyo Hyatt istället.
Imorgon blir det till att åka spårvagn runt halva stan, och sen buss resten utav sträckan.
Kontoret låg fan inte nästgårds om vi säger så...
En kompis på fb konstaterar att vädret är bra lustigt.
Först regnar det en helg helg så man börjar tro på att det finns en vår inom räckhåll.
Sen måndga morgon bara PANG! snöstorm igen.
Ingen jävla ordning alls...
..
Känner mig fortfarande lite småskakig efter helgens excesser.
Ja jävlar, att man aldrig växer upp någon gång...
Men men, rolig lördag och trots allt trevlig söndag med frisk luft, kaffe och bagel.
Tror att det var fikandet som gjorde dagen uthärdlig över huvud taget.
Fikandet och Fantastic Mr. Fox.
Fruktansvärt fin film, det. Rekommenderas varmt.
..
Veckan rivstartar i alla fall, dumt att tro något annat.
Blev lite kommunikationsmissar på jobbet, så nu har jag panikbokat flygbiljetter ner till Götet.
Blev ite så vansinnigt dyrt trots det, vilket överaskar.
Men men, trevligt att återse Götet igen.
Stan växer ju på en, liksom..
Vaknade i morse och kollade som jag gjort i princip varje morgon denna gudsförgätna vinter på termometern i köket.
-22,4 grader.
"Det kan inte stämma" tänker jag, "den måste äntligen ha gett upp och visar nu bara komplett gibberish.."
Alls icke så.
När jag går ut genom dörren så fryser omedelbart alla oskyddade hudytor till is, och jag förbannar mig själv (inte för första gången) att jag offrade mina handskar till nyårsgudarna under natten till det nya decenniet.
Ganska snart framstår det att SLs bussar hanterar kylan marginellt sämre än vi människor, med följd att Nackas lokaltrafik inte går särskilt bra alls.
Så jag möter upp tovä och så tar vi och promenerar in till Slussen istället.
Det faktum att man hade sällskap gjorde "resan" något mer uthärdlig; det och det faktum att man tydligen bestämt sig för att göra om Danvikstull till infartsparkering och bussgarage för där var det KAOS.
Fantastisk start på dagen!
..
Annars då?
Jo, första dagen på nya jobbet avklarad.
Eller, så mycket faktiskt jobb blev det kanske inte.. snarare mer styra upp praktiska saker som olika inloggningsuppgifter, flytta telefonabonnemanget (jag har kvar mitt gamla nummer - yay!!) samt utkassera en sprojlans ny IPHONE..
Jag vet, jag har gett upp till slut.
Trots all galla jag spytt över fruktföretaget genom åren så kunde jag tillslut inte motstå frestelsen.
Den är ju så satans het...
Ja, nej, man får fan ta och ge det till dem; de har lyckats med det mesta på just den produkten...
..
Imorgon bär det av till Växjö.
Med flyg.
Känns säkrast så.
Märklig, märklig vecka denna.
Ja, ni vet ju hur den inleddes.
Krasch, boom, bang.
Det gick ju på det hela taget fantastiskt bra, har i och för sig jävligt ont i vänsterhanden fortfarande och borde väl antagligen kolla upp det men ärligt talat så kan jag inte se när jag skulle ha tid att göra det.
Imorgon kanske, möjligen.
..
Annars har jag stressat som en liten gnu på jobbet och verkligen inte hunnit klart med... någonting känns det som.
Sista veckan, och det känns... märkligt. Skönt, men väldigt märkligt.
Och lite sorgligt någonstans, vilket är ännu märkligare med tanke på hur mycket jag har gnällt över det det senaste året.
Du är rolig du, hjärnan.
..
Me imorgon så börjar det i alla fall.
Det Nya Jobbet.
Oerhört spännande!!
Om jag har förstått det hela rätt så är det mest lite praktiska saker som ska fixas imorgon.
Telefon, dator och orientering.
På tisdag börjar allvaret.
I Växjö.
Banananas.
Hur resan dit ska gå till med tanke på den rådande fimbulvintern vette fan men just nu lutar det åt flyg.
Fast där verkade det som att bokningssystemet krånglade.
Så klart.
..
Söndagen blev en slö affär.
Sort of, kind of som vanligt med andra ord.
Lite fotboll, lite skräpmat och sen Shutter Island nu på kvällen.
Bra film, bra sällskap.
Enda dåliga var att ungdomarna bredvid satt och tryckte i sig baconsnacks..
Jag HATAR baconsnacks!!
Ljudet och stanken...
Kan sabba en hel film om det vill sig illa..
Hell IS other people...
Ok, så då är det så jävla spikat då.
Från och med den 22a februari så har jag ett sprojlans nytt jobb!
Min exakta titel blir "system och ekonomiadministratör".
I know, keep your panties on, sjukt spännande..
Fast!
Det är det!!
Jag lovar!!!
Framför allt är jag så galet jävla peppad på det här, ska bli sjukt spännande att komma in i ett relativt nystartat företag och vara med från början.
Igen, får man väl säga för det är ju den resan jag gjort en gång nu och det var ju roligt.
So....
Nytt jobb alltså.
Nu ska jag bara välja dator och telefon...
Ok, så här ligger det till; jag är, tror jag, rätt jävla nära att skaffa mig ett nytt jobb.
Man ska verkligen inte ropa hej och allt det där, men jag hade en intervju med VD:n nu i eftermiddags och det... kändes fan inte alls så illa!
Tycker nog att det finns en hel del som talar för mig den här gången, jobbet skulle verkligen passa mig bra (vilket jag försökte förmedla med all önskvärd tydlighet), och de behöver "en bra kille" (direkt citat) igår typ, vilket också är bra.
Plus att jag har i alla fall en väldigt, väldigt tung referens/rekommendation, han som fixade intervjun.
Så.
Det känns bra.
Nu ska de "snacka ihop sig" över helgen och återkomma så tidigt som möjligt nästa vecka vilket innebär en rätt nervös och allmänt jobbig helg i väntans tider.
Känner jag mig själv rätt hanteras det med alkohol och olämpligt beteende.
Ohwell.
Nu så händer det grejer sörrni!
Och då menar jag inte bara att jag precis köpt flygbiljett till USA för vad som kommer att bli den grymmaste semestern EVER..
Mer info följer.
På onsdag närmare bestämt.
Krazy ass vecka, detta.
Jobbet har varit... mad.
Maaaaaad.
Jobbar mellan 10 - 12 timmar varje dag i princip, och hinner ändå inte med allt som jag borde vilket har lett till att jag nu sitter hemma omgiven av drivor (DRIVOR, skoja inte) med papper som jag borde fixa undan men jag orkar bara inte.
Mad, and not in a good way.
Jäjä, vi får se.
Sen igår ringde en kund och sa att hon hade något tråkigt att berätta.
"Shit" tänkte jag "nu dumpar dom oss, inte bra"
Men nej, då visar det sig att en av de som jag har haft kontakt med där har dött i cancer.
Var ganska nära att jag körde av vägen kan jag säga.
Nu var vi verkligen inte tajta på något sätt eller vis, jag har aldrig träffa människan (hon satt i London) men ändå; jag har pratat & mailat rätt mycket med henne så någon slags relation hade man ju och sen bara...
Jävligt weird.
..
Då är det tur att man springer iväg på tisdagsöl.
Andningshål.
...
Och igår debuterade jag på Pet Sounds Music Quiz (får ju inte heta Pop Quiz tydligen..) med en hedrande tredjeplats.
Sjukt hedrande, med tanke på att det var väl en 30-40 lag som var med.
Inte för att jag kan ta åt mig så jävla mycket av äran, tror att jag bidrog med exakt en poäng, but still.
Sjukt kul.
Mer sånt.
Ok, först en brasklapp.
Känsliga läsare varnas, det här blir ett... kladdigt inlägg.
.
.
.
.
.
.
Ok, säg inte att jag inte varande er..
Var på den sedvanliga tisdagsölen, och som vanligt kastades snacket mellan all världens ämnen (vilket är en stor del i tisdagsölens förträfflighet. Det och ölen.).
På något sätt kom vi in på Fredriks flickväns jobb.
Eller det är inte alls konstigt när jag tänker efter, då hon jobbar som forskare vilket ligger högt, högt upp på min rätt korta lista över jobb jag gör vågen över i respekt.
Anyways, igår fick vi veta exakt hur man tömmer labbmöss på blod.
Nu kommer det kladdiga.
Efter att musen avlivats så plockas ena ögat ut med en pincett.
Sen tar man helt enkelt och klämmer musen tills dess att det inte kommer mer blod ur den.
Som en liten ketchupflaska med andra ord.
Awesome.
Jag tror att min reaktion bäst beskrivs som skräckblandad förtjusning.
Awesome.
Man känner ibland på sig att den här dagen alltså... fy fan vilken skitdag det kommer att bli...
Idag är helt klart en sådan.
Känner ingen som helst inspiration att jobba, trots det så har jag mängder att göra och kommer ha ett härligt tolv- till fjortontimmarspass idag.
Känns inget roligt alls.
Känner att jag får lite ångest över att det fortfarande ser ut som att en knarkare gjort inbrott hemma hos mig.
Konstig knarkare iofs; istället för att ta massa grejor så har han drällt ner hela lägenheter med kläder samt ställt en stor jävla säng i hallen.
Skum snubbe, hissen går helt klart inte hela vägen upp där asså...
Känner mer och mer att jag behöver en semester snart.
Komma bort.
Bort bort bort.
Bara ha en vecka där man inte har ett skit inplanerat och bara kan glida omkring och inte göra så jävla mycket.
Säger som Peter i Office Space; If I had a million dollars I would do absolutley nothing. Just sit on my ass and do nothing".
Ohwell, det är bara temporärt.
Är snart tillbaks i min energiska gamla vanliga form.
Liten svacka bara.
Lovar.
Den här veckan alltså...
Först lyckas jag vara en ännu större klumpig idiot än vanligt.
Vilket är något av en bedrift.
Sen straffar jobbet en med två tolvtimmarshelvetesdagar från eehhh ja, helvetet.
Plus en massa skit ovanpå tolvtimmarshelvetesdagarna.
Sen lyckas jag tappa bort handledarintyget som jag måste ha för att övningsköra med Mr Mattias, vilket leder till att vi inte kunde övningsköra som planerat.
Sen ringer Peter & undrar om jag ska följa med till London över helgen free of charge.
Kanon.
Fast det går ju då inte då det ska festas till på lördag, så inget London.
Och det känns som att det är vansinnigt mycket kvar att göra på baddest innan deadline, men det... går nog.
Hoppas jag.
...
Ljusglimten i hela den här pissveckan blir då naturligtvis lördagens festiviteter.
Ser fram emot det väldigt mycket faktiskt.
Länge sedan det var en proper fest hemma hos mr Göran.
Ska bara överleva fredagen först...
(Om ni inte fattat det så blir det här ett tycka.synd-om-mig-själv-inlägg...)
Usch, vissa dagar alltså...
Det är kallt.
Det kommer att bli *sent* på jobbet.
Jag kan inte göra något åt att det kommer bli sent på jobbet (alltså kan jag lika gärna göra något så konstruktivt som att blogga lite, trots att jag egetligen kanske skulle kunna göra något annat, mer jobbrelaterat. Ohwell..)
Jag är sjukt trött, vilket jag har varit hela dagen.
Det har inte blivit någon middag. Lär inte bli någon heller.
Jag har, typ, ingen fungerande bil.
Bilbristen gör att det blir ännu senare med jobbet.
Jobbet känns... sjukt tråkigt och oinspirerande av någon anledning.
Och det är bara... måndag.
...
Hmm, undrar om helgens rolighetsgrad har en direkt inverkan på måndagens tråkighetsgrad?
Kan ju mycket väl vara så, för helgen var sjukt rolig, och den här måndagen är bara... helt jävla hemsk.
Näe, enough self pity, här ska åkas fallfärdig lätt lastbil till Vinsta!
En gång i tiden kunde jag sova hur länge som helst.
Sova till fyra på eftermiddagen, inga problem!
Men nu, när man kommer hem kvart i tre på natten efter tretton timmars jobb och faller i säng så vaknar jag klarvaken klockan nio.
But... why?!?!?!?
Sova är ju en av mina absoluta favoritsysselsättningar ju!!
Helt jävla värdo.
Inte blir det bättre av att det ska börja jobbas lite extra tidigt idag heller...
Träning och kaffe på det tror jag bestämt, lite endorfiner och antioxidanter kanske, kanske kan få mig på aningens bättre humör...
