Seoul is a very big place mr Shamrack...

Forsta dagen utan Solomon som guidande hand och det gick ... bra.
Gick naturligt vis helt makalost fantastiskt vilse typ direkt.
For det forsta sa ar ju vagkonstruktionerna och gatuplaneringen ratt intressant.
Man vill enligt kartan (och med kartan menar jag "den extremt otillrackliga skissen over vad som med lite god vilja skulle kunna vara en del av Seoul som jag inte nodvandigtvis befinner mig i just nu") ga nordvast.
Kanon.
Bara det att det finns inget som helst satt att korsa den extremt hart trafikerade fyrfiliga vag som ar ivagen for min framfart.
ok.
Da har man tva alternativ;
1. Ga med hoppfull blick x antal meter i valfri riktning i hopp om att forr eller senare komma till ett overgangsstale som eventuellt typ tar dig at ungefar ratt hall.
2. Ta en trappa ned i en labyrint av affarer och irrgangar som finns under de flesta av korsningarna i centrala Seoul. Detta resulterar i fem fall utav fem i att man kommer upp pa helt fel stalle och star i tva minuter och snurrar pa flacken med oppen mun medan man forsoker lokalisera var i helvete man ar och vart fan man skulle nagon stans egentligen.
Jag ar ju dock som bekant lite.. eh.. skadad, sa jag rakar tycka att det ar helt fantastiskt roligt att bara irra omkring i stora stader som jag inte hittar i.
Seoul ar dock en ratt tacksam tad att knata runt i, da det mitt i staden ligger ett stort javla berg med ett hogt torn pa, vilket gor att man hela tiden har en "magnetic north" att navigera mot sa att saga.
Kalas, tankte jag, och knatade pa for glatta livet.
Efter att ha tagit nagra mindre valgrundade navigeringsbeslut (framst av typen "men GUD vilken pitoresk och spannande gata det HAR var da!!") sa borjade det i alla fall luta markant uppfor.
"Soft, for sa lange jag gar mot tornet sa gar jag i alla fall at ratt hall" tankte jag.
Jorasaatteeee... Efter att ha bestigit gator motsvarande de som maste finnas pa Vesuvius sa star jag flamtande och spanar uppat utan att se nagot javla torn.
Vafan.
Extremt forvirrad kor jag det jag numera kallar "Seoul-snurren" (forvirrat runt, runt med oppen mun) och kan konstatera att jag har gatt upp for fel javla berg.
Borta vid horisonten (naja) ser jag det massiva Namsan-berget torna upp sig med sitt fina torn langst upp. Om jag anstranger mig ser det ut som att tornet hanler lite at mig.
Ohwell, min officiella hallning ar ju att jag gillar att ga vilse, sa jag knatar runt pa bergsparken (jattefin) och ner i nagot slags teaterskoledistrikt och ater en helt fantastisk sushi till trost. Helt arligt, svensk sushi borde skammas.
...
Kvallen spenderades i vanlig ordning tillsammans med Solomon, fantastiskt god mat och sprit.
...
Imorgon kops det ny kamera, for den jag har ar sa javla usel...
Da kanske det kan bli lite bilder har ocksa!