Veckatimest

Krazy ass vecka, detta.
Jobbet har varit... mad.
Maaaaaad.
Jobbar mellan 10 - 12 timmar varje dag i princip, och hinner ändå inte med allt som jag borde vilket har lett till att jag nu sitter hemma omgiven av drivor (DRIVOR, skoja inte) med papper som jag borde fixa undan men jag orkar bara inte.
Mad, and not in a good way.
Jäjä, vi får se.
Sen igår ringde en kund och sa att hon hade något tråkigt att berätta.
"Shit" tänkte jag "nu dumpar dom oss, inte bra"
Men nej, då visar det sig att en av de som jag har haft kontakt med där har dött i cancer.
Var ganska nära att jag körde av vägen kan jag säga.
Nu var vi verkligen inte tajta på något sätt eller vis, jag har aldrig träffa människan (hon satt i London) men ändå; jag har pratat & mailat rätt mycket med henne så någon slags relation hade man ju och sen bara...
Jävligt weird.
..
Då är det tur att man springer iväg på tisdagsöl.
Andningshål.
...
Och igår debuterade jag på Pet Sounds Music Quiz (får ju inte heta Pop Quiz tydligen..) med en hedrande tredjeplats.
Sjukt hedrande, med tanke på att det var väl en 30-40 lag som var med.
Inte för att jag kan ta åt mig så jävla mycket av äran, tror att jag bidrog med exakt en poäng, but still.
Sjukt kul.
Mer sånt.

Sjukma

Det började igår, ett svagt misstänkt stickande i halsen.
"Är det dags nu?" frågade jag min kropp men fick som vanligt inget svar.
Förens idag då, i form av feber och rethosta.
Fan.
Fan fan fan.
Jag hatar verkligen att vara sjuk.
Hatar att det får mig att känna mig svag, dum och asocial.
Hatar det marginellt mer än att känna mig förvirrad och utan kontroll.
Lustigt det där, för att vara en sådan inbiten slarvpelle så har jag ändå ett rätt stort kontrollbehov verkar det som.
Skulle man kanske inte kunna tro.
Well well...
Känner att jag börjar svamla nu, behöver mat, alvedon och horisontalläge (i den ordingen).
Laters.

Zzzzzz

Sjukt trött.
Sjukt uttråkad.
Dålig kombination för en lördagskväll...

Hörlurar

Det finns ett sätt att krypa närmre
stänga in sig helt med sin musik
Det går att lyssna flera gånger
den ena är den andra aldrig lik
Hörlurar jag lyssnar i hörlurar
det låter så bra
...
Jag går runt på stan, och överallt ser jag dem.
Vita, äckliga strängar som klättrar runt nacken kring var och varannan människa.
...
Man kan vrida vänster höger
man kan höra basen och diskant
Man kan leka med volymen
göra det hela mera intressant
...
Och varje gång jag ser en av dessa vita trådar som slingrar sig upp för en kropp så går någonting sönder i mig.
För det fins ett grundläggande problem med hörlurarna som följer med valfri Apple-produkt.
De. Är. Crap.
...
Hörlurar jag lyssnar i hörlurar
det låter så bra
...
Så, jag har två grundläggande problem med Apples succé-produkter.
1. Reklamen ger sken av att de som använder Apples produkter är fucking twats. Häftiga, coola twats, med fucking twats non the less.
2. Hörlurara du får med din sprojlans nya iPhone är ett par billigast möjligast kinesiska skräplurar.
...
Hörlurar jag lyssnar i hörlurar
det låter så bra
både bandet och jag
...
Så vad betyder detta då?
Jag kan bara dra två slutsatser..
1. Du bryr dig inte alls om hur din musik låter, trots att högtalarna jag byggde av papp i högstadiet lät bättre än Apples lurar som de skickade med din nya svindyra iPhone..
2. Du tycker att det är fett med häftigt med dina nya vita lurar, särskilt eftersom att de visar att du tillhör gruppen människor som Apples fräsiga reklam verkligen riktar sig till.
..
Oavsett vilken av grupperna du tillhör så kan jag tyvärr bara konstatera en sak.
Du är en pajas.
Skaffa ett par ordentliga lurar, och gör det nu.

skitskitskit

Jag vet att det inte alltid märks, men jag försöker verkligen att se världen ur ett positivt perspektiv.
Jag fucking anstränger mig.
Varje morgon tänker jag att "den här dagen, det ska bli en bra dag!"
Jag skriver mina små morgonhälsningar till universum (eller iaf fb)
Men fan alltså.
Vad får man?
Vad? Får? Man?
Bara skit.
Skit nonstop.
Det här ovanligt usla fredagen så fanns det en enda bra sak.
Jag fick morgonkaffet gratis på McDonalds.
That's it.
Resten skit.
Och som sagt man försöker hålla god min, man är så trevlig som man bara kan vara men hela tiden fylls skiten på och blir bara mer och mer och mer och nu sitter jag här helt utmattad och veckan slutar precis som den började med uruselt humör och allmän jävla misär.
Fan.
Så nu ska jag upp och äta hos föräldrarna, hålla god min och lyssna på alla historier om släktingar och vänner som fått strokes, ligger på hem och har det väldigt, väldigt dåligt.
För det brukar vara sånt det pratas om vid våra middagar.
Och så ska jag dricka en helvetes massa vin, och sen gå hem och sätta mig i mörkret.
För att sitta ensam, skitfull i mörkret känns just nu som ett av väldigt få acceptabla alternativ just nu för hur man ska ta sig igenom den här jävla kvällen med merparten av mitt psyke intakt.
...
Ingen skivrecension med andra ord.
Men det kanske framgick?

Tröttma

Alltså här skulle ni ju egentligen få läsa en härlig recension av Kents andra album 'Verkligen'.
Men jag måste vara helt ärlig; jag är alldeles för trött just nu för att orka med att lyssna ett par timmar på Jocke Bergs gnäll.
Nytt försök imorgon!

Dåli....bättre

Som vanligt nu för tiden (?) så följdes en väldigt rolig lördagskväll av en inte alls rolig söndag.
Vaknar, inte särskilt bakis (då jag trots allt kom hem i väldigt skälig tid, om än inte i ett särskilt nyktert tillstånd) men med duktig ångest och allmänt asocialt beteende / humör.
Gör ett tappert försök att gå bort ångesten och gör en repris av förra årets höstpromenad över Kvarnholmen.
Besöker bland annat vad som nog är min favoritplats i området; den gamla övergivna 1800-talskyrkogården som ligger inbäddad mellan diverse nybyggen och dagisplatser.
Vackert som satan, och så där ödsligt och stilla som man kan behöva när man är som mest tvär.


Men mitt dåliga humör bestod, trots långpromenaden och sparkade höstlöv, så det enda som återstod var att lägga sig i soffan, trycka i sig en pizza och tycka jävligt synd om sig själv...
...
Måndagen började... inte särskilt mycket bättre.
Vet inte om det är vanlig jävla höstdysterhet (det spöregnade verkligen på morgonen), men humöret var verkligen kört i botten och jag bara hatade allt och alla.
Little mister Sunshine liksom.
Men.
Men men men.
Sen vände det.
Och allt som behövdes var lite solsken, en kaffe och lite vänligt banter med tjejen i kassan på McD.
Labil, who me?

Glasigt

Vissa dagar där glaset halvfullt.
Andra dagar är glaset halvtomt.
Idag är glaset bara fyllt med skit.

Produktion

Var dålig förra veckan med skrivandet.
Inga ursäkter.
inga undanflykter.
Bara dålig.
Ska bli bättre den här veckan.
Finns iofs inte så jävla mycket att skriva varken hem eller bort om just nu känner jag..
Jobbet; fortfarande själadödande tråkigt.
Civilstatus; fortfarande solo.
Humöret; ok, med varning för tapp.
Håhåjaja.
Ska ta ett rejät tag i baddest den här veckan dock.
Med båda händerna tror jag, är nog bäst så.
Finns en del att göra, och mer än hälften vet jag faktiskt inte hur jag ska göra för att få det gjort.
Men det är ju lite av charmen också.
...
För övrigt så verkar min tes om att lugn helg = trött vecka stå sig.
Lördagen var ju... inte lugn.
Och även om jag är jävligt trött så är jag inte *trött*..
Snurrigare än vanligt märker jag.
Men det måste ju betyda att det blir partyparty till helgs!
Sweet.

Latmaskar

Läste att valdeltagandet idag var 41 procent.
Vi tar det en gång till.
41 procent.
Det betyder alltså att 59 procent av alla röstberättigade tänkte "Hmm ska jag rösta idag?.. Näääeeee jag orkar inte" och det är fan så jävla upprörande att det svartnar lite framför mina ögon.
Personligen så gillar jag verkligen att rösta.
Gillar att känna sig, om än för en väldigt kort och bakfull stund, som att man gör lite skillnad.
För det är ju faktiskt det man gör när man hälsar på tanterna där nere, slickar igen kuvertet och släntrar iväg för att hitta något ätbart som kanske kanske kan lindra bakisångesten en aning.
Rösta är fan häftigt, och ens fucking jävla plikt när vi nu lever i en sådan fin demokrati..
Någonstans så hade jag väl kanske hoppats att man för omväxlings skull skulle få bli lite positivt överaskad av sina medmänniskor men icke.
41 procent.
Bravo Sverige.

It's the end of the week as we know it (and I feel fine)

Vet inte om det framgått riktigt, men jag har inte haft den bästa av veckor..
Har väl *egentligen* inte så mycket nytt att gnälla på..
Varit vansinnigt trött hela veckan (vilket jag tar som bevis på att det ska dummas på helgerna - se tidigare inlägg), och det har varit tristare än någonsin på jobbet..
Som extra bonus på det så lyckades jag fucka upp två jobb rätt ordentligt på jobbet, vilket bara gjorde att allt kändes så jävla mycket jobbigare och tristare..
Plus att jag verkligen inte vet hur det blir med min semester i år. För jag vet fan inte hur vi ska kunna lösa det rent praktiskt.
Och tanken på att inte vara ledig känns just nu... inte bra.
Sen nu på torsdagskvällen så kom nådastöten.
Jag är och kör inne i stan när jag plötsligt ser blåljus i backspegeln.
Blåljus som helt klart är menade för mig.
Den barske och rätt korte poliskonstapeln förklarar att jag gjort en u-sväng över heldraget (vilket jag såklart gjort..), att det är en bot på tre tusen kronor, och i värsta fall körkortet.
Det känns spontant sådär tycker jag..
Han frågar vad jag har för "record", och jag svarar sanningenligt att jag aldrig åkt fast för någonting utom p-böter ("Har man inte fått p-böter så har man inte körkort" svarar han) vilket han kollar upp.
Sen fortsätter han att, i brist på bättre beskrivning, att läxa upp mig och jag känner mig helt klart tre tusen fattigare.
Men så spänner han blicken i mig och frågar om jag har en bra anledning till att jag ska slippa böter?
Eeeehhhhhhh......
En bra anledning, fortsätter han, är att lova att du aldrig ska göra om det. En väldigt bra anledning.
Och med det får jag fortsätta min kväll, fortfarande obestraffad.
Plötsligt så känns helgen så jävla mycket bättre att gå in i.
Sol.
Indiemusikfestival.
Burköl.
Fan va fint.

Rättvisemärkt

Ahmenvafan...
Här är man hemma hela helgen och bara tar det vansinneslugnt.
Inte i närheten av att dumma ur.
Och så vaknar man på måndagsmorgonen och känner sig... såhär?
Ska det vara så?
Va??
Va???
Nu är det i och för sig inte helt enkelt att vakna upp en måndagmorgon, se hur hela den miserabla veckan sträcker ut framför en, och känna sig som King of the World.
Men ändå.
Inte ok.
Det är nästan som att universum uppmuntrar en till att göra dumheter på helgerna.
Ska försöka ordna det nästa helg, om vädergudarna tillåter..

What's my name?

Ibland undrar jag lite hur mina kära föräldrar tänkte när de döpte mig...
Tog och googlade mitt namn och kom fram med följande bildkavalkad.
Häng med nu.

Let's face it.
Det är fan inte lätt att heta Göran med värdighet...

Livets små motgångar, del 157

Har precis kokat upp vattnet och ska lägga i ett ägg när jag till min förfäran upptäcker att jag inte har några.
Äggen är slut!
Blir extremt besviken och funderar i ett svagt ögonblick att bara skita i allt, flytta till sydamerika och börja odla mangos istället.
Skärper mig, gör en mental inköpslista (1. Ägg 2. Mer ägg) och kokar te istället.
Joråsåatteee den här dagen börjar ju bra...
Tur att det är den sista i veckan i alla fall!

En sammanfattning 2 - Fortsättningen

Dålig måndag.
Mycket jobb.

Just when I thought I was out...

*host*
*snörvel*
Ok...
Så den där pollenallergiattacken jag aviserade om igår.
Visar sig att det kanske inte främst rör sig så mycket om det så som en hederlig gammal vårförkylning..
Fuck.

Snörvel

Att det ska vara samma sak varje år.
Vaknar plötsligt upp en morgon och känner mig förjävlig.
Ögonen kliar.
Halsen likaså.
Känner mig småfebrig.
Snorig.
"Satan" tänker jag medan teet står och drar "jag orkar inte bli sjuuuuuk"
Men sen slår det mig.
Jag har ju givetvis fått besök utav pollenfén.
Detta as till mytologiskt odjur som flugit förbi och svingat sitt vidriga trollspö så att det bara srutat små gula dödskorn exakt överallt...
Och det roliga är att jag faktiskt blir lika överaskad varje gång.
För jag. Är. Inte. Allergisk.
Alls.
Det sitter liksom hårdkodat i min hjärna.
Men nu är det bara att bita i det synnerligen sura äpplet och släpa sig till apoteket och köpa en karta tabletter för alldeles för mycket pengar och hoppas att det gör någon nytta.
För seriöst, så här kan vi ju inte ha det!

Better days

Man känner ibland på sig att den här dagen alltså... fy fan vilken skitdag det kommer att bli...
Idag är helt klart en sådan.
Känner ingen som helst inspiration att jobba, trots det så har jag mängder att göra och kommer ha ett härligt tolv- till fjortontimmarspass idag.
Känns inget roligt alls.
Känner att jag får lite ångest över att det fortfarande ser ut som att en knarkare gjort inbrott hemma hos mig.
Konstig knarkare iofs; istället för att ta massa grejor så har han drällt ner hela lägenheter med kläder samt ställt en stor jävla säng i hallen.
Skum snubbe, hissen går helt klart inte hela vägen upp där asså...
Känner mer och mer att jag behöver en semester snart.
Komma bort.
Bort bort bort.
Bara ha en vecka där man inte har ett skit inplanerat och bara kan glida omkring och inte göra så jävla mycket.
Säger som Peter i Office Space; If I had a million dollars I would do absolutley nothing. Just sit on my ass and do nothing".
Ohwell, det är bara temporärt.
Är snart tillbaks i min energiska gamla vanliga form.
Liten svacka bara.
Lovar.

Not Miami Beach...

Ja, näe, det är ju bara TJUGOFEMTE JÄVLA MARS!!!
Så varför skulle det inte vara åtta minusgrader ute för?...

Väx upp

Alltså, seriöst.
Läser jag om en klubb till som har rundpingis, hoppa hage eller kurra gömma på menyn så vet jag inte vad jag gör...
Det var lite kul när Ugglan började med det för hundra (eller iaf fem) år sedan men kom igen nu.
Kan man inte ta in lite inspiration från våra frigjorda grannar down south och börja köra fussball istället?
Roligare, coolare och hetsigare.
Passar bra med öl också, vilket inte är helt oviktigt i sammanhanget.
vilket man ju inte direkt kan säga om rundpingis...
Eller varför inte ett hederligt biljardbord?
Men nej, accessoaren till en ironisk mustasch och stuprörsjeans är fortfarande ett slitet pingisrack.
Tydligen.