In memoriam

Nu blir det ytterligare ett sånt här ostrukturerat, svamlandes inlägg.
Hoppas ni har överseende med det.
Mor ringde i morse och berättade att min morbror hade dött under natten.
Det kom verkligen inte som någon som helst sorts chock, eftersom han har haft leukemi i över tio år och de senaste åren har den manifesterat sig på minst sagt elakartade sätt.
Men ändå. Sorgligt.
Kan inte påstå att jag har haft någon egentlig relation med honom, detta dels på grund av att det är dåligt med det över huvud taget i släkten och dels ... på grund av andra saker.
Men ändå. Sorgligt.
Tror att mycket av den sorgen kommer från att se hur hårt det går åt mor min, att föräldrarna börjar bli gamla och att det finns saker man helst inte vill tänka på i vardagen.
Usch, ledsen ledsen ledsen. Men det är inte så mycket att göra. Jobba vidare, måste ringa min moster (vilket jag borde ha gjort för flera dagar sedan ändå) och..
Är kanske dumt att skriva någon slags privat.. runa? på en internet sida som inte många läser, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite exakt just nu.
Finns massor att göra på jobbet som vanligt, men just exakt nu vill jag bara inte stämma av en massa jävla kostnadskonton eller skriva fakturor.
För att vara så pretentiös som jag enligt lag får vara på en sjudagarsperiod; mina emotionella konton balanser fan inte just nu...
Näe jag vet inte.
Svamligt var ordet.