Förnimmelse

Märker att jag har lite svårt att släppa lördagen helt och hållet, den biter sig kvar som en svag smak av nikotin.
Uppladdningen var ju fantastisk. Hjälpte Jonas & Lina att flytta in i den nya gigantiska lägenheten och det blev pizza och ett par öl och lite häng med världens finaste gudson.
Efter att ha slumrat lite framför någon rätt lättglömd fotbollsmatch så bar det ju av in till Hornstull för att "fira" min födelsedag.
För ärligt talat, jag har inte känt någon riktig glädje över att fylla trettio-fucking-tre år så min plan var väl ungefär så här;
1. Drick öl
2. Pass out.
Och, well, det lyckades väl... delvis.
För det dök ju upp så fantastiskt många glada människor!!
(En special mention till Magus & Maaike som turades om att festa och bytte av varandra med typ tvåtimmarsintervall!! Reeeeeeeespect!!)
Gamla och nya vänner blandades runt och det köptes in öl och sprit och det kom mer folk och det dök upp någon konstig mössa och...
Ja, ju längre kvällen led desto mer fragmenterat blir minnet, lite som att titta på en film genom kalejdoskop.
Därför blir jag ganska överraskad när jag vaknar i min soffa (igen...) strax efter elva på söndagen och verkligen inte har exakt koll på hur jag kom dit.
Den överraskningen bleknar dock ganska monumentalt när jag upptäcker att jag inte är ensam...
Så hon vaknar och ärligt talat vet jag inte om jag gör ett särskilt gott intryck där när söndagsmorgonen gått över till eftermiddag.
Fortfarande verkligen inte nykter, lätt förvirrad och med en begynnande baksmälla av bibliska proportioner så vet jag... well, ärligt talat mindre än vanligt..
Men smaken av nikotin dröjer sig kvar, eller nu är det väl snarare minnet av smaken av nikotin, och jag tror att jag ska göra något åt det trots allt.
För som en vis man en gång sa, man kan inte förlora sin värdighet om man aldrig haft någon till att börja med