Ålderstecken

Den här veckan började onekligen... sådär.
Jag gillar egentligen inte att bitcha om jobbet, men måndag och tisdag var brutala jävla dagar med långa timmar och väldigt lite sömn.
Som tur var kom tisdagsölen och agerade extremt välbehövligt andningshål, och därifrån så började veckan ordna upp sig.
Onsdagens födelsedagsfirande blev... faktiskt väldigt trevligt!
En spontan lunch som var rackarns uppskattad måste jag säga, makalöst många snälla gratulationer få fejsbok, och sen två gratulationskort som låg och väntade på mig här hemma. Det ena var rätt väntat, medan det andra var helt klart oväntat men som jag blev extremt glad över.
Gillar folk som skickar kort, som sätter sig ner en dag innan och faktiskt skriver ner en rad och sen postar det. Inte så modernt och effektivt som sms eller fejsbok kanske, men fan så trevligt.
(Nu säger jag inte att jag inte uppskattar mer moderna gratulationer, ABSOLUT inte, men ett handskrivet kort vinner alltid, så är det bara..)
Sen idag så sneakade Caroline in mig på Winnebago Man, en strålande liten dokumentär om en väldigt, väldigt arg man.
Skitbra!
Hon höll även i en intervju med regissören efteråt som ringde upp Jack (huvudpersonen) så att vi i publiken fick ställa frågor till honom.
Magiskt, helt jävla magiskt.
Så nu ser jag fram emot helgen, för det här kan ju BARA bli ännu bättre!!