Dåli....bättre

Som vanligt nu för tiden (?) så följdes en väldigt rolig lördagskväll av en inte alls rolig söndag.
Vaknar, inte särskilt bakis (då jag trots allt kom hem i väldigt skälig tid, om än inte i ett särskilt nyktert tillstånd) men med duktig ångest och allmänt asocialt beteende / humör.
Gör ett tappert försök att gå bort ångesten och gör en repris av förra årets höstpromenad över Kvarnholmen.
Besöker bland annat vad som nog är min favoritplats i området; den gamla övergivna 1800-talskyrkogården som ligger inbäddad mellan diverse nybyggen och dagisplatser.
Vackert som satan, och så där ödsligt och stilla som man kan behöva när man är som mest tvär.


Men mitt dåliga humör bestod, trots långpromenaden och sparkade höstlöv, så det enda som återstod var att lägga sig i soffan, trycka i sig en pizza och tycka jävligt synd om sig själv...
...
Måndagen började... inte särskilt mycket bättre.
Vet inte om det är vanlig jävla höstdysterhet (det spöregnade verkligen på morgonen), men humöret var verkligen kört i botten och jag bara hatade allt och alla.
Little mister Sunshine liksom.
Men.
Men men men.
Sen vände det.
Och allt som behövdes var lite solsken, en kaffe och lite vänligt banter med tjejen i kassan på McD.
Labil, who me?