Halvtid

Ok, ganska exakt hälften av 2009 är nu avklarat, och det kan vara på sin plats att stanna upp i några minuter och se över situationen.
För att göra det hela mer överskådligt och hanterbart så delar jag upp det i följande kategorier;
Kärlek
Karriär
Socialt
Hälsa
Allmänt
Kan ju varna er att det här uppenbarligen blir en liten avstickare från de sedvanliga youtube-klippen med pianospelande katter och allt annat nonsens jag hittar och lägger upp här.
Ok, då kör vi!

Kärlek
Föreställ dig att du är ute med en stor båt på Atlanten. Det är soligt, 22 grader och totalt stiltje. Plötsligt får i syn på en ensam drivande segelbåt med revade segel som inte svarar på era radioanrop. Efter lite finmanövrering så lyckas ni borda båten. Allt ombord är täckt med ett tunt lager damm, och nere i kajutan hittar i ett ensamt skelett som får antas vara skepparen. Allt är tyst, förutom lite stillsamt vågskvalp. Han har varit död länge.

Karriär
Inte just nu.

Socialt
Rätt bra trots allt. "Karriären" gör ju sitt bästa för att sätta käppar i hjulen med kvällsjobb och allt vad det är för otyg, men trots det så har jag ändå gjort en hel del roligt med vännerna. Teater, massa roliga fester, massor av galna utgångar, en hel del film, några fantastiska konserter, en hel del fotbollstittade, en hel del kaffedrickande, en makalöst rolig road trip, startat en webtidning... Well, det har varit rätt jävla skoj än så länge. Sen att en av mina absoluta favoritpersoner nu tagit sig i kragen och flyttat till Stockholm har ju definitivt satt en liten extra guldkant på tillvaron.

Hälsa
Jo fan, inte alls dumt. Varit väldigt lite sjuk, och kommit igång med träningen på ett bra sätt. Beach 2009 får väl anses mer eller mindre uppnådd då jag sen nyår droppat från ca 85 fläskiga till betydligt mer slimmade 72. Det enda som är jobbigt är väl att det är extremt jobbigt att tvingas omvärdera sina extremt djupgående fördomar; det är ju fan rätt kul att träna...

Allmänt
Ja vart står jag då egentligen, nu när vi har lika mycket bakom oss som framför oss? "Ok" skulle jag säga. 3 av 5. Att jag har så fantastiska vänner som jag ändå gör så mycket roligt med känns väldigt bra och otroligt viktigt. Samtidigt så gnager jobbmissnöjet konstant, och jo jag vet det är bara mitt eget fel och skärp dig u och hitta något annat och ja jag ska göra det. Jag måste göra det. Och så gnager det lite till eftersom jag vet ju om allt det där. Suck.
Och sen det här med sologrejen, alltså... det känns som att jag kan det här nu. Det är inte roligt längre. Även detta ligger och gnagergnagergnager långsamt på tillvaro, och även om jag inte är i närheten av 2008s rätt låga och mörka nivåer så börjar jag känna igen vissa tendenser, och det är ju verkligen inte bra. Inte bra alls.
Så steg ett måste bli att styra upp arbetssituationen. Löser jag bara det så ska tillvaron förhoppningsvis få sig en rejäl knuff uppåt, och hittar en dam och vi flyttar ut i ett radhus och skickar gulliga statusmeddelanden till varandra på fejsbok och är så jävla lyckliga.
För som det är nu så börjar jag fan identifiera mig med themesongen till Vänner, och kära läsare, då är det inte bra...

So no one told you life was going to be this way.
Your job's a joke, you're broke, you're love life's DOA.
It's like you're always stuck in second gear,
Well, it hasn't been your day, your week, your month, or even your year.