Frireligiöst

Läste ett inlägg på den smått briljanta bloggen Tidningen Varför om ett frireligiöst par, och fick då genast en flashback till mina Londonår.
Vet inte om det är allmän kännedom, men för ungefär en tredjedels livstid sedan så bodde jag ett par emellanåt väldigt roliga år i den brittiska huvudstaden.
Aaaanyways.
För att verkligen driva hem den här historien så ska jag kanske förse er med lite bakgrund.
Jag jobbade alltså för ett svenskt företag där chefen/ägaren var en galen göteborgare och hela personalstyrkan bestod av 20åriga svenska grabbar som Gillade Att Festa.
Tacksamt nog så har mycket av allt som hände sjunkit ner i glömskans dy där det kanske hör hemma, men som stickprov så finns det historier om när jag trodde att jag blev rånad av en polis, kvällen som ledde till att jag blev rånad/misshandlad av personalen på en kinakrog (jättefull springota = bad idea), eller kvällen där två av Grabbarna fick med sig hem en dam med väldigt stora händer och ett markant adamsäpple...
Men det var bara lite bakgrundsinformation.
För att ni lite ska förstå vart ribban låg så att säga (tips: lågt)
In i det här gänget kommer då en väldigt lång, lite äldre man/kille (typ 30?) som anställs för att ha had om en specifik avdelning.
Kuriosan i det hela är att han 1. är gift 2. kommer från Skåne 3. Är extremt frireligiös.
Man kan, om man vill vara snäll, säga att han inte passade in skitbra.
Han var ganska stel, han var väldigt märkbart äldre än exakt alla andra, men han gjorde väldigt många ärliga försök att smälta in.
Han hakade på ut med grabbarna (tog dock med sig sin fru, vilket iofs inte gjorde så mycket då hon var lite coolare än honom..) och drack sina vodkaredbull och white russians eller vad det nu råkade vara vi spillde i oss för dagen.
Men alltid, lite stel, aldrig riktigt avslappnad.
När han hade bott och jobbat där ett tag så frågade han chefen/ägaren (den galne göteborgaren ni minns) om han visste någon mysig pub han och frugan kunde besöka i Hampstead under deras söndagspromenad?
Visst, svarade chefen/ägaren, gå till King George's Head det är ett väldigt genuin och mysig pub som ni bara kommer att älska..
Grymt svarade mr Stel och knatade dit med frugan.
De kommer dit, går ner för den lilla trappen och beställer varsin half pint.
Jo, det var ju... trevligt och så, men det var lite märkligt många män med mustascher och läderkläder där.
Och ganska... konstig musik.
Och tavlorna på väggarna förställde män som... gjorde saker med varandra som man inte får göra enligt kyrkan.
Jodå, chefen/ägaren hade givetvis lurat dem till en ganska hårdkokt S&M-gay bar.
...
Så för att avrunda en ganska lång och spretig liten historia så är det dem jag tänkte på när jag läste blogginlägget om Det Perfekta Paret.
Lite taskigt, och lite missvisande.
Men ändå.
Så går det när man växer upp i en sekualiserad förort till Stockholm, det första frireligiösa par man träffar sätter liksom ribban.