Regression

Har läst (eller mer precist; lyssnat på) lite Terry Pratchett-böcker senaste dagarna.
Det är som att svepas in i en mjuk varm filt.
Inte så jävla kreativt eller stimulerande, men rätt trevligt och tryggt och man behöver inte tänka särskilt mycket.
Precis vad som kan behövas en trist novemberdag och kväll.
Sen är det en väldigt, väldigt Göran-kompatibel humor, men torra ordvitsar och så vidare.
Ska ta och läsa lite nu faktiskt, så gonatt!
(Vill man veta något mer om mr Pratchett så kan man läsa det på t.ex. Wikipedia)
...
Nu läste jag att han har blivit diagnostiserad med Alzheimers, och plötsligt blev allt bara skit