This is the one

Ibland blir man bara så jävla glad.
Står och dricker öl och snackar skit på Nada när plötsligt mitt glamla britpophjärta hoppar över ett slag. Ur högtalarna strömmar Stone Roses-anthemen "I am the resurection" och allt känns bara så satans fint. På väg till toaletten känner jag mig tvungen att berömma dj-ens synnerligen goda smak, och säger lite halvt på skämt att det enda sättet han kan toppa det här är om han skulle spela lite Charlatans. Snubben bara ler lite ondskefullt, och ungefär två minuter senare så strömmar "One to another" ut ur högtalarna och behovet av mer öl känns helt plötsligt extremt påträngande...