Klarvaken

Nu blir det funderingar...

Jag sover inte särskilt mycket längre.
Jag vet inte riktigt vad det beror på.
Eller.
Det vet jag visst det.
Det beror på att jag inte går och lägger mig i tid.
Resultatet blir, naturligtvis, att jag är extremt trött hela dagen.
Man blir det om man inte sover mer än sex timmar per dag.
Varje vecka.
I ett halvår.
Galet korkat. Men sån är jag.
Jag har något vagt minne av när jag var liten.
Jävlar vad jag kunde sova. Sova sova sova hela dagen om man så önskade.
Mycket trevligt.
Nu för tiden vaknar jag alldeles för tidigt, trots att man varit ute och slarvat tills korna kommer hem.
Eller bratsen, vilket som.
Sen på kvällen går det ändå inte att sova.
Trots att mn fått typ fyra timmars sömn.
Och en tunnbrödsrulle.
Det är då jag plockar fram Lost in Translation.
Brukar kunna somna någonstans kring närBill ska fotograferas.
Bra film det där.
På många olika sätt.

Min far har inte problem att somna.
Tvärt om.
Han har snarare problem att hålla sig vaken.
En gång, på Grand Canaria, somnade han stående.
Jag har aldrig sett en tröttare människa.
Förutom mig själv då.
Halv tre en söndagsnatt.
Fortfarande bakis.
Mörka ringar under ögonen.
Klarvaken.