Det är fan så jävla lite ok att byggjobbarna i kåken börjar borra redan tjugo över sju!! Som att man inte har det jobbigt nog på morgonen ändå liksom...
Det riktigt stora hånet är att de slutar efter typ tjugo minuter och är sedan knäpptysta. MEN VARFÖR!?!?!?!?!?
Min reseskildring från Götet kommer, till helgen förhoppningsvis. Jättetrista bilder utlovas.
Tänkte bara säga att jag är nere nu i Götet, jag vet ju hur ni oroar er..
Ska precis ge mig ut i kylan, för helvetes vad kallt det är. Ryktas om att det kommer dra in ett sjujävla snöoväder i natt, det lär ju bli... intressant.
Sitter på en offentlig dator just nu, så det blir inte så många bilder, men en mer utförlig & illustrerad reseskildring kommer när jag är tillbaks i staden där man inte kan inte en lunch för under sjuttio spänn..
Uppdatering: Har nu varit ute. Det var dumt.
Vinden får snöflingorna att kännas som jättejättejättekalla små glasbitar, och längs avenyn jagas spårvagnar & dumdristiga Stockholmare av rasande isbjörnar.
Näe.
Nu går jag upp på mitt marginellt mindre kalla rum & bäddar ner mig.
Dubbla täcken.
Känns viktigt.
Jahapp, i eftermiddag blir det att sätta sig i bilen och ta en lång jävla tur ner till staden där en tät fisklukt ligger konstant över dess breda & spårvagnsterroriserade gator.
Jupp.
Göteborrrg tur och retur.
Synda bara att man gått & blivit sjuk av helgens aktiviteter, känns extremt onödigt och jobbigt med en drygt femtio mils bilresa framför sig...
Om kvällen börjar på Hirschenkeller så kan det ju bara sluta på ett sätt...
Ohlordi....
Just ja, har ju glömt bort att varna alla för att åka/vara i Göteborg nästa vecka.
Jag är där då.
Bara så att ni vet.
Innan dess tänkte jag försöka hinna med;
- Hirschenkeller
- Poker
- Älgburgare
I den ordningen, dock inte på samma kväll.
Whee!
Satt i en bilkö på väg hem nu på eftermiddagen då jag på höger sida blir omkörd av en tant med gåstol. Helt makalöstOffice Space-ögonblick, och rätt nedbrytande för ett redn rätt ömtåligt psyke...
Kan även berätta att omogen banan är sjukt vidrigt att stressäta (sträta?), men vad gör man när man ska iväg inom en extremt snar framtid och jaga runt en liten vit plastboll beväpnad med titanpåk? Näe, just det, grön banan blir det!
Och tillslut så var det absolut ingen (inte ens jag själv!) som uppmärksammade att det senaste inlägget var det trehundrade här på Interests Me Strangely, vilket borde ha resulterat i lovsång, presenter och allmän oordning. Men men.
Efter att ha blivit lite okynnespackad igår så har lördagen varit inbäddad i en rätt behaglig trivselbakisdimma.
Hur ordnar man en trivselbakis undrar ni kanske?
Följande ingridienser behövs:
- En kall, klar vinterdag
- En liter Cola
- En ohälsosamt stor hamburgare (med tillhörande saltgurka, viktigt)
- Säsong 1 av Arrested Development för 120:-
- 160 minuters tittande på nyligen inköpt tv-serie
Nu är planen att trivselbakfyllan så småningom ska övergå till trivselfylla.
Whee.
Nu blir det funderingar...
Jag sover inte särskilt mycket längre.
Jag vet inte riktigt vad det beror på.
Eller.
Det vet jag visst det.
Det beror på att jag inte går och lägger mig i tid.
Resultatet blir, naturligtvis, att jag är extremt trött hela dagen.
Man blir det om man inte sover mer än sex timmar per dag.
Varje vecka.
I ett halvår.
Galet korkat. Men sån är jag.
Jag har något vagt minne av när jag var liten.
Jävlar vad jag kunde sova. Sova sova sova hela dagen om man så önskade.
Mycket trevligt.
Nu för tiden vaknar jag alldeles för tidigt, trots att man varit ute och slarvat tills korna kommer hem.
Eller bratsen, vilket som.
Sen på kvällen går det ändå inte att sova.
Trots att mn fått typ fyra timmars sömn.
Och en tunnbrödsrulle.
Det är då jag plockar fram Lost in Translation.
Brukar kunna somna någonstans kring närBill ska fotograferas.
Bra film det där.
På många olika sätt.
Min far har inte problem att somna.
Tvärt om.
Han har snarare problem att hålla sig vaken.
En gång, på Grand Canaria, somnade han stående.
Jag har aldrig sett en tröttare människa.
Förutom mig själv då.
Halv tre en söndagsnatt.
Fortfarande bakis.
Mörka ringar under ögonen.
Klarvaken.
Oooh en sån här video är exakt precis vad man behöver en dag som denna!!
Dansande lergubbar & c64, mitt hjärta bara smälter...
Ibland blir man bara så jävla glad.
Står och dricker öl och snackar skit på Nada när plötsligt mitt glamla britpophjärta hoppar över ett slag. Ur högtalarna strömmar Stone Roses-anthemen "I am the resurection" och allt känns bara så satans fint. På väg till toaletten känner jag mig tvungen att berömma dj-ens synnerligen goda smak, och säger lite halvt på skämt att det enda sättet han kan toppa det här är om han skulle spela lite Charlatans. Snubben bara ler lite ondskefullt, och ungefär två minuter senare så strömmar "One to another" ut ur högtalarna och behovet av mer öl känns helt plötsligt extremt påträngande...
För övrigt tycker jag att ni ska kolla in min homie Mattias Schlagerblog.
Han är en rätt rolig jävel, nästan lika rolig som jag!
Det händer med jämna mellanrum att det börjar ny personal här på jobbet, främst som budbilschaufförer då. I förra veckan hände just detta, att en ny kille började och mitt första intryck av honom var att han var lite... trög (för att uttrycka mig diplomatiskt). Men man har ju haft fel förr, plus att man ska vara snäll, plus att jag inte sköter rekryteringen, så han börjar köra bil.
Sen ett par dagar senare ringer ett lätt upprörd snubbe till kontoret, då det visar sig att den här nya killen klippt hans backspegel när han gjorde en banananas-omkörning. Märkligt, för det hade vi ju inte hört något om?.. Men jo, det hade tydligen hänt, bara det att chauffören hållit käften om det. Inte bra. Men då får han i alla fall fylla i en skadeanmälen, och här kommer det roliga (det här är alltså ett direkt citat...):
"Hans spägel gick sönder. Min är hel. Det var hans fel."
Kan bli något av en modern klassiker. Och nej, det kändes som att hans framtida yrkesliv ligger någon annan stans...
