Årsbästa, tv

Ok, dags för del två i listningen av 2009.
Tv.
Efter som jag inte jobbar med kill your darlings så blev det hela femton stycken.
Jeebus säger jag bara..
Då kör vi!

15. Castle
En klok kvinna förklarade för mig behovet av en serie som inte förändras och som man kan titta på utan att engagera sig i allt för mycket (typ så). Lägg till Nathan Fillion och all hans Firefly-charm plus ett riktigt bra och laddat samspel med en kvinnlig detektiv (Stana Katic) och du har en väldigt underhållande och lättsmält deckare!

14. How I Met Your Mother
Inne på femte säsongen u, och still going strong... kind of. Jag tycker nog att den tappat en aning i fart på slutet, men levererar fortfarande i sina bästa stunder väldigt bra och rolig sitcom. Suit up!

13. United States of Tara
På förhand extremt hypad då den ju skrevs av Diablo Cody (hon som skrev Juno ni vet). Om en minst sagt schitzofren mor i en amerikansk småstad. Eller schitzofren är hon inte, men hon har i alla fall tre extremt olika personligheter som slåss om "facetime" så att säga. Samt hur hennes familj hanterar det hela. Bra skit, även om den inte riktigt når upp till förhandshypen!

12. It's Always Sunny In Philadelphia.
Nog den svartaste serien på listan, och det säger en del. Också bland den roligaste, i sina bästa stunder, och det säger också en helt del. Om en bar i Philly och gänget som driver den med... eeh, delad framgång. Avhandlar ämnen som crack, mord, stalkers och prostitution.

11. Bored to Death
"What are you, another self-loathing New York jew?"
"Yes. Yes I am."
Smått fantastisk liten sak från HBO, med Ted Danson som vithårig, försupen publicist som levererar oneliners likt ett maskingevär. Lysande.

10. The Big Bang Theory
Ytterligare en väldigt lättsmält sitcom. Men den har en makalöst bra cast och är otroligt rolig oftare än inte. Skyhög nördvaring utfärdas dock.

9. Nurse Jackie
Eddie Falco (från Sopranos ni vet) gör en stenhård sjuksyrra som har det... minst sagt småstruligt att balansera jobb, familj, älskare/dealer samt ett eskalerande pillerberoende. Cityakutenvaddår sa du?..

8. Chuck
Misslyckad nörd blir hemlig agent. Typ. Borde verkligen inte fungera, men det gör det. I drivor.

7. Torchwood
Spinoff från Doctor Who, med en aningen mer vuxen målgrupp känns det som. Utspelas i Cardiff, men en gay kapten från 5100-talet i huvudrollen. Rätt jävla brutal, och ändå lite brittiskt rolig emellanåt. Överraskande bra.

6. 30 Rock
Åh Tina Fey... Åh Alec Baldwin... Åh exakt alla andra som är med i det här fantastiska 23-minuterslyckopillret. Levererar mer JPM (jokes per minute) än vad som borde vara fysiskt möjligt, vilket gör omtittningsfaktorn skyhög för du har garanterat missat något..

5. Mad Men
Så snygg, så smart, så ondskefull. En serie helt klädd i gråzoner måste man bara älska. Och Joan. Joan måste man också älska *host*

4. True Blood
En serie som får en att efter så gott som varje avsnitt skrika rätt ut i frustration över den jävla cliffhangern som levererats är given som en av årets bästa serier. Att den inte hamnar högre upp än fjärdeplats beror nästan uteslutande på den synnerligen mediokra säsongsfinalen.. Skärpning!

3. Fringe
Allt JJ Abrams rör vid blir guld. Det är så. Jag var inte övertygad till en början. Verkligen inte. Men vid avsnitt fem så börjar konstigheterna barka loss rejält med tabascoätande hårlösa män i sextiotalskostymer och futuristiska pistoler och sen sveptes jag bara bort i en gigantisk våg av weirdness. Otroligt bra serie, jag kan verkligen inte rekommendera den högt nog, trots ett och annat levermasksavsnitt här och där..

2. Breaking Bad
Vad gör man om man som gammal nobelpristagare på dekis (läs högstadielärare i kemi) blir diagnostiserad med i princip obotlig lungcancer? Why, man börjar koka crack såklart! Med farsan från Malcolm in the Middle (Bryan Cranston) i en helt fantastisk roll i en helt fantastisk serie om vad man gör för att hålla drömmen om sin familj vid liv. Att serien inte är solklar etta på min lista beror enbart på att ettan är...

1. Lost
Såklart. Så. Klart. Världens bästa serie. Någonsin. Jag tänker inte ägna en massa tid åt att försöka övertyga några ofrälse, för det har jag lärt mig är lönlöst. Jag konstaterar helt enkelt att President Obama skulle hållit sitt State of the Union-tal i början på februari, men de blev tvungna att flytta det. Varför? För att det skulle krocka med säsongspremiären av... just det, Lost.

Så där har ni dem, serierna ni borde ha kollat på istället för Idol, Dansa Med Stjärnorna och allt vad det nu heter. Bra skit helt enkelt.