It's the end of the week as we know it (and I feel fine)

Vet inte om det framgått riktigt, men jag har inte haft den bästa av veckor..
Har väl *egentligen* inte så mycket nytt att gnälla på..
Varit vansinnigt trött hela veckan (vilket jag tar som bevis på att det ska dummas på helgerna - se tidigare inlägg), och det har varit tristare än någonsin på jobbet..
Som extra bonus på det så lyckades jag fucka upp två jobb rätt ordentligt på jobbet, vilket bara gjorde att allt kändes så jävla mycket jobbigare och tristare..
Plus att jag verkligen inte vet hur det blir med min semester i år. För jag vet fan inte hur vi ska kunna lösa det rent praktiskt.
Och tanken på att inte vara ledig känns just nu... inte bra.
Sen nu på torsdagskvällen så kom nådastöten.
Jag är och kör inne i stan när jag plötsligt ser blåljus i backspegeln.
Blåljus som helt klart är menade för mig.
Den barske och rätt korte poliskonstapeln förklarar att jag gjort en u-sväng över heldraget (vilket jag såklart gjort..), att det är en bot på tre tusen kronor, och i värsta fall körkortet.
Det känns spontant sådär tycker jag..
Han frågar vad jag har för "record", och jag svarar sanningenligt att jag aldrig åkt fast för någonting utom p-böter ("Har man inte fått p-böter så har man inte körkort" svarar han) vilket han kollar upp.
Sen fortsätter han att, i brist på bättre beskrivning, att läxa upp mig och jag känner mig helt klart tre tusen fattigare.
Men så spänner han blicken i mig och frågar om jag har en bra anledning till att jag ska slippa böter?
Eeeehhhhhhh......
En bra anledning, fortsätter han, är att lova att du aldrig ska göra om det. En väldigt bra anledning.
Och med det får jag fortsätta min kväll, fortfarande obestraffad.
Plötsligt så känns helgen så jävla mycket bättre att gå in i.
Sol.
Indiemusikfestival.
Burköl.
Fan va fint.