För en lång, lång låååång tid

Usch, det har varit dåligt med sånt här nu.
Finns väl flera olika orsaker till det.
Ointresse är väl ett rätt stort sådant.
Andra mer eller mindre verkliga saker som känts viktigare har nog också spelat sin beskärda roll i det hela.
Och sen såklart att det kanske inte funnits så jävla mycket att skriva om egentligen...
Men om ni undrar hur det står till med mor så kan jag rapportera att det står rätt bra till!
Hon verkar ha det rätt trevligt på rehab. Spelat rullstolsvolleyboll (citat: "Det var ju riktigt roligt ju!"), lite biljard (också roligt tydligen, kände dock att jag var tvungen att glänsa lite med mina oerhörda talanger i denna sport som jag ju inte behärskar för fem öre. Citat från far: "Oj så hårt du skjuter!!" [ej ironi]) och varit ute i hagaparken på rullstolssafari (grus är tydligen INTE ALLS roligt i rullstol...). Helt ok med andra ord.
Hon har dock repat sig så pass mycket att det börjar bli dags att checka ut nu, till vad jag tror är min fars omätliga lättnad.
Trots att han är norrlänning så tror jag inte att han hanterar ensamheten särskilt väl.
Men vem gör det å andra sidan?