Insomnia

Det vore en lögn av episka proportioner att påstå att jag hanterar min återkomst till de yrkesverksammas skara väl..
Just nu är klockan....... 03:32, och om ungefär femtio minuter ska jag börja jobba igen.
Sömnen undkommer mig kan man lugnt säga.
Vet inte vad det är, "förr i tiden" (JÄVLAR vad det låter länge sedan!!) hade jag aldrig problem att ta ett nattskift eller två.
Fan, jag föredrog det framför att släpa mig upp på morgonen...
Men nu, jesus.
Dygnen blir till något slags urvattnat halvliv, som känns helt och hållet meningslöst.
På detta följer, som ni kanske märker, inte särskilt muntra tankar som rullar runt i huvudet som väldigt väldigt väldigt svarta järndankar.
Shit nu kommer metaforerna dessutom. Obra.
Det sjuka är att jag verkligen är hur trött som helst, så trött att det gör ont, men sova, glöm det.
Ach, det är i alla fall bara åtta dagar kvar av eländet. Plus tiden det kommer att ta och ställa tillbaks dygnet till någolunda respektabla tider...
Jaja.