I min dröm har jag en storebror...

Något slår mig när jag står tidigt som satan (för att vara jag) och väntar på en buss som aldrig kommer vid en vindpinad, rengig och kall busshållplats. En god vän till mig (och andra) som är väldigt mån om att naturen ska må bättre (vilket är toppen) köpte nyligen något som kallas utsläppsrätter. Jag ska inte gå in på detaljer, men grejen är att du betalar lite pengar för att boka upp uppsläpp som industrin då inte kan använda. Rätt smart.

Eftersom det är en busshållplats i Stockholm som jag står vid så råder naturligtvis en kompakt tystnad och alla gör sitt yttersta för att undvika allt som kan uppfattas som aggressivt, så som ögonkontakt, onödigt hastiga rörelser eller allmänt avvikande beteende. Därför söker min blick alternativa viloplatser och faller därför i brist på annat på annonstavlan som just för tillfället uppvisar en extremt koncentrerad, på gränsen till bajsnödig, Patrik Ekwall i TV4's storsatsning Let's Dance. Det är nu jag gör ett så kallat slutledningskast av det mer kreativa slaget.

Om man nu kan köpa upp utsläppsrättigheter för att skona miljön, borde man då inte kunna köpa upp sändningsrättigheter på teve för att på så sätt slippa program som Let's Dance (eller.. ja ni vet vad jag verkligen stör mig på så jag orkar inte ta upp det, jag blir bara irriterad och måste gå och lägga mig ett tag och vila) och på så sätt skona den svenska mentala hälsan och fördröja den kulturella utarmningen?
Jag undersöker saken.

För övrigt ska ni klicka på länken som följer och lyssna på förortsbarn. Helvete så bra. Jävlar.