Vardagens olidliga... någonting

Jahapp, tillbaka till vardagen nu alltså.

Fast det är en synnerligen märklig vardag som jag går till mötes; för första gången i princip någonsin har jag inget (& med inget menar jag skola eller jobb) att göra. Detta känns väldigt besynnerligt.

Fast jag har ju två saker att göra. Eller borde göra, för idag tog jag faktikst en slöadag eftersom det regnade så in i helvete. & åskade, & som alla vet så får man frikort när det åskar (min farmor gick till exempel & satte sig i garderoben när det åskade. Konstiga typer, de där uppe i Ångermanland...).
Men i alla fall, jag ska Söka Jobb, vilket känns både spännande, jobbigt & scary.. Men det ska i alla fall ta tags i den här veckan, & risken är överhängande att det här så småningom går emot att bli en söka-jobb-blog..

Det andra är den hemska, överjävliga, skittrista, & bara allmänt usla omtentan i tillämpad makroekonomi som dels ska tas reda på exakt när den kanskrivas, och sedan plugga in eländet... Fy.

Men idag blev det total regression, med vad som mycket väl kan vara Världens Roligaste TV-spel; Gitarr-kareoke!! Banananas!!! Är fullt medveten om att det inte ser särskilt... eeh ok ut, men satan i gatan vad det är roligt! Särskilt för en som spelar gitarr ungefär exakt lika illa som jag sjunger... En bieffekt är förstås att jag i fortsättning enbart lyssnar på riff-tung hårdrock...