Waganono

Som ni kanske förstod så var jag rätt exalterad igår över det faktum att den gamla Londonfavoriten Wagamama öppnat filial i Köpenhamn.. Glad i hågen drog jag iaf in till stan & letade, efter lite bryderier med parkering (de har höjt avgifterna, asen!!) upp restaurangen (ligger precis vid Tivoli). Första varningstecknet om att allt inte står rätt till dyker upp redan här, då lokalen ser rätt överstylad ut, med "rena" linjer och mycket vitt. Inte helt soft med andra ord. Andra tecknet kommer direkt därpå när han som tar emot mig undrar om jag ätit där förut & om jag förstår "konceptet".. Jooo det är nudlar liksom, man ... äter dem, hur komplicerat kan det vara liksom?.. Nåväl, beställning iväg, och se börjar väntan. Och hej vad jag får vänta............................................................................................................. En dryg timme senare, och nu har jag börjat bli så pass hungrig att ätpinnarna av bambu börjar se rätt aptitliga ut, kommer så äntligen maten in, men då var det väl iaf värt väntan?!
...
Nej.
JAg beställde en Chili Chicken Ramen, får en Beef. Ok, fine. Buljongen smakar riktigt gott, och chilin är helt vansinnigt stark, men där slutar alla liknelser med Londonupplevelsen. Grösakerna känns sprinklade ovanpå nudlarna, och inte som en del av rätten och nudlarna är få och ganska intetsägande. Och köttet. Låt mig berätta om köttet... Nästan helt utan smak, och dessutom bland det segaste jag ätit på mycket, mycket länge... Börjar inse att hela väntetidsgrejen är att få gästerna så pass hungriga att de godtar precis vad som helst som ställs framför dem så länge som det typ går att äta. Inte var det särskilt billigt heller!
Näe, mitt råd till hungriga Köpenhamnresenärer är att hålla sig extremt långt borta från Wagamama och om man känner nudelsuget leta upp en riktig asiatisk restaurang...
Betyg: 1