Panik

Jag åker till USA om exakt 41 timmar och 40 minuter.
Borde nog börja packa snart.

Matematik

Odräglig

Som alltid träffar xkcd.com rätt..
Man är kär, och berättar det gärna för exakt allt och alla.

FTW

Snabbt som satan kastas hela ens tillvaro omkull.
Spenderar väldigt mycket tid med Y, vilket gör att jag får väldigt lite annat gjort.
Vardagliga saker som diska, städa, handla frukost och jobba känns helt och hållet irrelevanta.
I'm loving it.
Ska inte sitta här nu och vara provocerande lycklig, men... det är exakt vad jag är.
Helt otroligt.
..
Man kan ju även konstatera att min generella tajming den här våren varit si så där.
Precis efter att jag köpt en 39 dagars semester i USA så får jag ett nytt jobb.
Taskig tajming.
Sen när DET löst sig och jag kan åka så träffar jag världens finaste tjej och helt plötsligt känns 39 dagar å andra sidan Atlanten som en väldigt lång och dum idé.
Fast då skaffar hon en biljett och följer med i alla fall ett litet tag, och allt bara blir så där rosaskimrande och enhörningarna kommer inspringande igen.
Jag fattar inte, när blev jag en VINNARE?..

Provocerande

Hon ser på mig med sina fantastiska ögon och ler ett leende som antagligen är förbjudet i flera delstater för my gods vad det är dödligt.
Jag tar hennes hand och kramar den samtidigt som jag ler med hela ansiktet.
Nej scratch that, jag ler med hela kroppen och vi kysser varandra och jag vill aldrig släppa taget.
Någonstans i bakhuvudet hör jag en röst, den påminner om min egen som säger åt mig att vi borde fan skärpa oss, att det här nykära beteendet är besvärande för alla bittra människor runt omkring oss för du Göran om någon borde fan veta du var ju en av oss för alls inte särskilt länge sedan.
Men vi fortsätter titta in i varandras ögon och mitt leende vägrar försvinna.
För just exakt nu spelar vad alla andra tycker väldigt liten roll.
Ingen roll alls faktiskt.

Försent

Vårkänsligt

Har suttit här nu ett tag och försökt att skriva ett någorlunda vettigt och intressant inlägg.
Det går sådär.
Hjärnan och hjärtat är någon helt annan stans.
Så jag konstaterar bara helt enkelt att det har varit en fantastisk helg det här, och att just exakt nu så är jag en lycklig jävel.
Och lyckliga jävlar skriver inte vettiga och intressanta blogginlägg, de skriver saker med små animerade fåglar i.
Och enhörningar.
Så jag småler lite lagom fånigt och besparar er det.

Socker

Känns som att jag är med i en fånig romcom just nu.
Fast den är inte fånig alls.
Den är alldeles, alldeles underbar.
Oh my.

Reflektion

Fick frågan om jag brukar gå tillbaks och läsa gamla inlägg här på bloggen och... alltså nej oftast inte.
Det har väl hänt, och det kan ju vara roligt att gå tillbaks till gamla händelser och minnen och se det från där man är nu.
Men generellt sett, nej alltså.
Men jag gjorde det nu, och man kan ju konstatera att det onekligen har varit en miserabelt bitter jävla blogg emellanåt...
Det är ju kanske inte så bra.
Men men, man kan kanske inte alltid vara på topp och jag tycker nog ändå att det finns ljusglimtar här och där.
Personligen gillar jag nog rese-taggen bäst.
Mest för att jag är glad då mest hela tiden.
Och attackeras av robottoaletter.