Jag lever, om någon undrar.
Inte bara lever, utan mår så överjävla bra för tillfället.
Så.
Jag vet inte hur mycket som kommer skrivas här under min lilla blogg i framtiden.
För ju lyckligare man är, desto mindre intressant blir ens blogg.
Och jag är så sjukt jävla lycklig just nu...
....
...
..
.
Oh well, jag kommer ju inte lägga ner, för det vore ju direkt DÅLIGT.
Men eh ja.
Vi hörs?
Gårdagen var egentligen rätt misslyckad. Vi började med att åka ut till Coney Island och softa i solen vilket var helt fantastiskt. Gick även på New York Aquarium och kollade på sjölejonshowen som var strålande på ett väldigt amerikanskt hurtigt sätt. Bäst var nog när sjölejonet (Osborn) blåste i tränarens visselpipa, klart mindblowing!
Sen börjar allt gå snett. Vi ska käka på ett ställe som ska ha fantastiska burgare och alkoholmilkshakes, men det visar sig precis ha stängts av stadens hälsomyndighet, så vi går i lite panik in på närmsta diner som var... helt ok men verkligen inte fantastiskt på något sätt eller vis. Ganska dyrt också, även om vi fick en tallrik med glass och chokladkaka gratis.
Sen hade vi tänkt att åka upp i Standard Hotel's sky bar och ta en svindyr drink och känna oss lite money, men när vi kom dit hade de precis stängt accessen för slödder som oss som inte bodde på hotellet. Dessutom var det dresscode med inga denims så massiv fail på den. I ren alkoholpanik går vi in på en divebar som utifrån ser rätt lovande ut. Heiffners & Hogs hette den tror jag. Anyway, väl inne så visar det sig att de kör med bartenders i jeans & bikinitoppar. Sunkigt, men en öl kan man väl ta tänker vi. En svindyr öl visar det sig såklart vara. Olidligt visar det sig vara när bartendrarna sliter upp megafoner som de gastar i på ett väldigt tvunget sätt. Otroligt ängsligt ställe, och vi åker ut till Williamsburg för att dricka Bud Light ur gigantiska styrofoam-muggar på en äkta dive bar istället.
Jag Fredrik och Sanna avslutar med att ta margaritas to go (det vill säga vanvettigt starka margaritas i styrofoam-muggar modell lite mindre) och sätta oss i en park och softa och kolla på skejtare. Jävligt trevligt.
Där skulle kvällen kunnat sluta. Men nej då. Vi drar tillbaks in till stan för att ta en sista drink på någon klubb inne i smeten. På vägen håller Fredrik och jag givetvis på att bli arresterade av en polis för att vi gått mellan två tunnelbanevagnar (officer Sanchez var INTE road om jag säger så, men vi tror att mitt space:ade körkort - som han däremot var väldigt road av - räddade situationen och vi blev avsläppta med en brysk varning). Sen hänger vi runt på Times Square och tar pinsamt många bilder och avslutar kvällen med att ta en en dyr öl på ett minst sagt speciellt ställe och sen en double cheeseburger på MacDonken.
Så på det hela taget, en ganska misslyckad och magiskt rolig dag, kväll och natt!
Nu kan man nog säga att jag har landat tillslut.
Första dagarna blev rätt intensiva, dels med lite jetlag (fast inte så illa ändå) och dels med rätt sena nätter..
Men otroligt häftig stad detta, fast det goes without saying antar jag.
Känns inte som att hunnit göra så extremt mycket än, fast när jag tänker tillbaks nu så är det en hel det ändå.
Natural Museum var ascoolt. Eller blåvalen (& The Squid & the Whale som ju var något helt annat) var bara det värt inträdet, och dinosaurieutställningen fick ju en att geekgasma totalt...
MoMA var ju också hyr grymt som helst. Picassoutställningen var cool, fast det som nog var min favorit trots allt var en utställning om industridesign. Man ville bara hala fram kreditkortet och köpa RUBBET!! :-) Sen fanns det en väldigt lång buss också, den var häftig.
Att resa handlar ju mycket om att äta för mig (knubbisvarning, jag vet...) och det har man ju inte blivit besviken på nu heller. Åt vad som nog var en av de godaste hamburgarna någonsin på ett sjukt coolt ställe. Ruffigt som fan låg det inklämt genom lobbyn på ett extremt fancy hotell (Le Parker Meridien). Inget tjafs, bara hur man vill ha sin burgare och om man vill ha ost eller inte. Enkelt. Supergott.
Har också upptäckt det tibetanska köket.
Jag vet, coolt.
Framförallt är det en rätt som heter Sha-Baklap som är så god att jag saknar ord. Köttfärsplättar kryddade med ingefära, vitlök, lök och kryddor. Rätt starka, men får helt nya nivåer när man tillsätter den vansinnigt starka chilisåsen (som då tydligen är den "milda" varianten. Hjälp.). Bäst hitills, lätt.
Har också introducerat de övriga till det korenaska köket (de hade soju, hurra!!) med viss succé. Blir nog ett nytt besök ikväll, fast då tar vi en bättre restaurang tror jag.
Sen är det dags för tisdagsöl på Doc's, all you can drink for $7.
Ohgods...
Efter vad som kändes som världens längsta resa så har jag äntligen kommit fram.
Eller resa i sig var inte så jobbig, men väl framme i Amerika så tog allt så vansinnigt lång tid...
Kön till passkontrollen tog en timme, tåget till New York var försenat vilket gjorde att vi stod och väntade i 40 minuter..
Men.
Men men men när man kommer upp ur tunnelbanan och vänder sig åt vänster och ser Empire State Building torna upp sig extremt nära så är allt så jävla bra.
Det är sjukt kul att äntligen vara framme!
..
Käkade lite tibetanskt till middag, grymt gott och ganska starkt.
Nu ska vi ner och dricka öl, risken att jag blir rätt jävla full är överhängande med tanke på att min interna klocka just nu är tjugo över tre på natten men hej.
Kvällen i New York har bara börjat!
Snabbt som satan kastas hela ens tillvaro omkull.
Spenderar väldigt mycket tid med Y, vilket gör att jag får väldigt lite annat gjort.
Vardagliga saker som diska, städa, handla frukost och jobba känns helt och hållet irrelevanta.
I'm loving it.
Ska inte sitta här nu och vara provocerande lycklig, men... det är exakt vad jag är.
Helt otroligt.
..
Man kan ju även konstatera att min generella tajming den här våren varit si så där.
Precis efter att jag köpt en 39 dagars semester i USA så får jag ett nytt jobb.
Taskig tajming.
Sen när DET löst sig och jag kan åka så träffar jag världens finaste tjej och helt plötsligt känns 39 dagar å andra sidan Atlanten som en väldigt lång och dum idé.
Fast då skaffar hon en biljett och följer med i alla fall ett litet tag, och allt bara blir så där rosaskimrande och enhörningarna kommer inspringande igen.
Jag fattar inte, när blev jag en VINNARE?..
Hon ser på mig med sina fantastiska ögon och ler ett leende som antagligen är förbjudet i flera delstater för my gods vad det är dödligt.
Jag tar hennes hand och kramar den samtidigt som jag ler med hela ansiktet.
Nej scratch that, jag ler med hela kroppen och vi kysser varandra och jag vill aldrig släppa taget.
Någonstans i bakhuvudet hör jag en röst, den påminner om min egen som säger åt mig att vi borde fan skärpa oss, att det här nykära beteendet är besvärande för alla bittra människor runt omkring oss för du Göran om någon borde fan veta du var ju en av oss för alls inte särskilt länge sedan.
Men vi fortsätter titta in i varandras ögon och mitt leende vägrar försvinna.
För just exakt nu spelar vad alla andra tycker väldigt liten roll.
Ingen roll alls faktiskt.
Har suttit här nu ett tag och försökt att skriva ett någorlunda vettigt och intressant inlägg.
Det går sådär.
Hjärnan och hjärtat är någon helt annan stans.
Så jag konstaterar bara helt enkelt att det har varit en fantastisk helg det här, och att just exakt nu så är jag en lycklig jävel.
Och lyckliga jävlar skriver inte vettiga och intressanta blogginlägg, de skriver saker med små animerade fåglar i.
Och enhörningar.
Så jag småler lite lagom fånigt och besparar er det.
Känns som att jag är med i en fånig romcom just nu.
Fast den är inte fånig alls.
Den är alldeles, alldeles underbar.
Oh my.
Fick frågan om jag brukar gå tillbaks och läsa gamla inlägg här på bloggen och... alltså nej oftast inte.
Det har väl hänt, och det kan ju vara roligt att gå tillbaks till gamla händelser och minnen och se det från där man är nu.
Men generellt sett, nej alltså.
Men jag gjorde det nu, och man kan ju konstatera att det onekligen har varit en miserabelt bitter jävla blogg emellanåt...
Det är ju kanske inte så bra.
Men men, man kan kanske inte alltid vara på topp och jag tycker nog ändå att det finns ljusglimtar här och där.
Personligen gillar jag nog rese-taggen bäst.
Mest för att jag är glad då mest hela tiden.
Och attackeras av robottoaletter.
Kort vecka denna, kort men full.
Känns som att jag har hur mycket som helst inplanerat, och gaska brett spektrum at that.
Lite finfotboll, lite teater (förhoppningsvis), lite öl, lite middag, lite lunch (betald sådan, wohoo för kompisar med representationskonto!!), en hel del jobb, och sen avsluta med lite firande av att en snickare föddes för en sisådär 2000 år sedan (give or take).
Som sagt, full vecka, men bara med roliga saker.
Så jag är glad.
Ovanlig känsla för en måndag måste jag säga.
..
Funderat lite över bloggen också.
Har haft den i det här formatet sjukt länge nu (fem år?? tror det) och känner att det kanske börjar bli dags för en förändring.
Nytt namn.
Ny logga.
Egenhostad wordpress-mall.
Vet inte om det blir så särskilt mycket bättre (troligtvis inte) eller att det kommer dra särskilt många fler läsare (garanterat inte) men vafan.
Jag skriver ju för mig själv först och främst, så då gör jag ju precis som jag vill.
Återkommer i ärendet.
Jag sätter mig i bilen och ser att klockan blivit kvart över tre.
En timme försvann och samtidigt som det kändes som att den aldrig tog slut så var den över alldeles för fort.
Bilen startar och jag börjar köra tillbaks mot Nacka.
Det är mörkt, dimmigt och regnar lite lätt.
På radion spelas 2Unlimited och jag höjer volymen två steg, tre.
Jag ökar farten ytterligare och även om vädret just exakt nu kanske inte håller med så går vi onekligen mot ljusare tider.
Vi sitter vid ett bord innan middagen idag.
Skåningen till vänster om mig, en mycket sympatisk snubbe för övrigt, berättar om sin favoritdrink.
Tequila gold med apelsin och kanel.
Snart efter det så kommer det in en runda med just exakt det.
Skål.
Gott.
Sen kommer det in en runda till.
(Jag ska jobba imorgon skånejävel...)
Skål!
Ok så jag överlevde min tripp till mörkaste Dalarna, även om vägen dit gick på livsfarligt snömoddiga vägar..
Vistelsen var väl... helt ok, även om det onekligen verkar som att det minst sagt finns en hel del att styra upp i organisationen..
(Sen om just jag är rätt person att göra det, well, det låter jag vara jävligt osagt..)
Var en del rätt sköna typer där dock, och en väldigt udda fågel; platschefen.
Han har varit anställd i ett år och veckopendlar från Göteborg.
Fine, inget extremt konstigt med det.
Men han bor... på ett vandrarhem.
I ett år.
Jag bodde där en natt och kände att det räckte MER ÄN VÄL...
Freaky.
Jag käkade lunch med honom ena dagen och kallpratade lite, bland annat om den lokala bygden vilket visade sig vara rätt meningslöst.
På ett år hade han varit på kontoret, på grillen (ni vet vad den heter...) och på vandrarhemmet.
That's it.
Jag är verkligen inget chefsmaterial, men jag tror inte det är bästa sättet att göra sig populär bland sina medarbetare och kollegor om jag säger så...
Jaja.
Jag fick i alla fall den här bilden på onsdagsmorgonen, så there..
Ska ju upp till Hedemora imorgon, och fram tills idag så kändes beslutet att ta bilen upp dit som ett rätt bra sådant.
För visso inte det klimatsmarta alternativet, I know, men jävligt skönt att kunna bestämma själv över sitt resande och jada jada jada.
Jag gillar att köra bil, och det är den sorgliga och själviska slutlinjen.
(Och när man ska till Ikea så verkar väldigt många också tycka att det är väldigt roligt att jag kör bil, konstigt det där...)
Me anyways, när man kollar väderprognosen för morgondagen och ser hur Jordes Undergång i vinterform än en gång drar in över mellansverige så känns plötsligt en 20 mil lång bilfärd till mörkaste Dalarna som något mer ogenomtänkt.
Fast det klart.
Alternativet hade ju varit att åka tåg vilket ju för all del är väldigt mycket säkrare.
Särskilt med tanke på att chansen att tåget över huvud taget lämnar Stockholms Central imorgon känns... inte jättestor.
Det blev visst helg den här veckan med.
En rätt bra helg till och med.
Hade väl tänkt att ta det rätt städat den här helgen, delvis för att spara pengar och så, och det var fan nära nära att det blev så.
Nära, men inte riktigt.
Lite fotboll, några öl, tre goda vänner och ett par sms senare så gick taxin in till stan och väl där så gick tåget med gammeldansk och andra dumma idéer.
Dumt, ja.
Roligt? Fantastiskt.
Så med tanke på det så borde jag varit förstör in till grunden idag.
Alltså, verkligen.
Men ett kort arbetspass på gamla jobbet och framförallt den roligaste och trevligaste lunchen på länge gjorde att jag höll huvudet över vattenytan hela dagen.
Nu har jag ätit chips så att jag mår lite illa, och kollat Sherlock Holmes (helt ok) och allt känns rätt bra just nu.
Särskilt med tanke på gammeldansken...
Det rullar på rätt bra med nya jobbet måste jag säga.
Blir varmare och varmare i kläderna för varje dag som går.
Igår ringde min gamla chef, som ju nu är VD på ett av företagen i partnergruppen (och delägare i företaget jag jobbar på u, snurrigt värre) i gammal god stil gav mig en hopplöst stor och komplicerad uppgift med instruktionen "Fixa det bara!!"
Gulp.
Så jag började rota i det i går och fortsatte med det idag, men det kändes som att det egentligen kanske inte var något som jag var den allra bästa personen att lösa just den här specifika uppgiften.
Särskilt med tanken på att det här då är min andra egentliga arbetsvecka..
Men när han ropar hoppa så är min automatiska reaktion att fråga "Hur högt?"
Därför var det vansinnigt skönt när min egentliga chef ringde sent idag precis när jag skulle gå hem och förklarade väldigt tydligt att den här uppgiften inte på något sätt eller vis var mitt problem att lösa.
Och genast så känns fredagen som en så oerhört mycket mer angenäm dag, och då inte bara för att det är inkörsporten till helgen..
Jaaaa vår kära regering har ju i vad som inte på något sätt och vis alls kan se som röstfiske tagit fram en ny logotyp.
Alla är väl kanske inte helnöjda med utformningen, men den är ju orange och lite fräck ("alla bokstäver är inte lika stora!!") så wow liksom.
Men vad jag undrar är varför de bara snodde hela konceptet från Discovery Channels Animal Planet?
Man kan ju tycka att det är på gränsen till upphovsrättsbrott det här..
Jag vet inte om jag är hård och orättvis nu, den andra loggan är ju trots allt grön...
Men nog är de förvånansvärt lika varandra ändå?..
Gillar stället jag sitter och jobbar på mer och mer måste jag säga..
Idag satt jag och den andra killen som sitter på kontoret och körde varannan låt på Spotify med glada utrop som "Åfan DEN låten hade jag glömt bort!!".
Och sen massor av kaffe till det.
Att jag dessutom fått en hel del faktiskt jobb gjort också måste ju ses som helt fantastiskt.
..
Ska träffa gudsonen med familj ikväll, något som det var PÅ TOK för länge sedan jag gjorde nu..
Det är en jävla klyscha, men jag förstår verkligen inte vart tiden tar vägen.
Det är snart april liksom (även om vädret inte verkar ha fattat det, sju minusgrader är INTE OK) och det mina vänner är banananas.
Anyways, blir en bra kväll efter en förhållandevis bra dag tror jag.
Det finns bra dagar, och så finns det mindre bra dagar.
Ibland känns det som att de mindre bra dagarna är i majoritet.
Men.
Men idag var inte en sådan dag.
Idag var en rätt bra dag.
Ibland behövs det verkligen inte mycket för att bli glad.
Som att ens absoluta favoritsida (ett musikforum, sort of) kommer tillbaks online och att jag efter lite arkeologiskt grävande i hotmailinkorgen hittar mitt lösenord..
Mycket glad nu :-D
Ok, är inne på tredje veckan på det nya jobbet nu och även om de första två mest spenderades på sunkiga hotell runt om i landet så tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en liten utvärdering.
Kort sammanfattat: I LOVE IT!!
Allt känns just nu så jävla bra, det är roligt som fan och det känns bara mer och mer som att det är ett jobb jag kommer att kunna bli riktigt jävla bra på.
Sjukt roligt.
Sen trillar det in bonuspoäng som att det tar lite mindre än en halvtimme att gå till Slussen från kontoret = perfekt promenad när man har slutat för dagen.
Att det finns fantastiska människor på behörigt avstånd att luncha med känns både exotiskt och roligt.
Och sen att det inte var något problem tillslut att jag tar Världens Längsta Semester det första jag gör som nyanställd är ju bara grädde på grädden på moset.
Det som störde mest var att de hade täkt att ta med mig på Indy500 i Indianapolis i slutet på maj...
Bröt mot en av mina hushållsregler ikväll och kollade på, eh, "vanlig" tv.
En kombination av sammanträffade ledde fram till det, främst att jag inte har något som jag egentligen vill se liggandes på datorn och sen att det gick igång ett nytt matlagningsprogram på TV3 precis när jag satte mig ner med middagen.
Stjärnkockarna heter programmet och konceptet är att fem lag med olika kändisar lagar mat som sedan bedöms av en jury med mer eller mindre kända kockar och matpersonligheter "Hej, Edward Blom!).
So far, so mediocre.
Jag ska villigt erkänna att jag är löjligt lättflörtad är det kommer till matlagningsprogram.
Herregud, jag har sett mer Ready, Steady, Cook! än vad som är helt hälsosamt...
Så under dessa förutsättningar så måste jag säga att... satans vad dåligt det var.
Hela programmet kändes extremt stressat, kanske beroende på att det var typ lika mycket reklam som matlagingsteve.
Exempelvis så hann inte alla jurymedlemmar säga någonting om varje lags maträtt, vilket man kan tycka är sådääär...
Anyways, det kanske blir bättre när lag börjar slås ut, så att de som är kvar får lite mer svängrum men ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte se någonting mer av den här särjan.
Jag laddar ner en säsong av Top Chef istället, känns bättre på precis alla sätt och vis.
En del söndagar är så himla härliga.
Man tar långa promenader, fikar, njuter av solen, kanske till och med tränar lite.
Det här har inte varit en sådan söndag.
Vaknade bizzarro-tidigt, vilket gjorde att hela förmiddagen mer eller mindre spenderades på rygg i soffan stirrandes i taket.
Sen kollades hela första säsongen av Southland.
Fantastiskt bra serie, kan verkligen inte rekommendera den tillräckligt.
Efter att transfettsbehovet tillfredsställts så kollades även The Men Who Stare at Goats, och den var... sådär.
Somnade framåt slutet, men känner inget större behov att kolla om det om vi säger så..
Verkligen en halvdan film, vilket är lite trist eftersom jag vill minnas att boken var rätt skoj..
Jaja.
En rätt slö dag med andra ord...
Ibland alltså...
Man undrar ju.
..
Lyssnar på en helt fantastisk låt/remix av Coer de Pirates, men den finns ju givetvis inte på spotify såden får i inte höra då antar jag.
Your loss.
Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, hemma.
Förstår inte hur folk som reser extremt mycket med jobbet står ut.
För helt ärligt, det är fan ingen lek...
..
Drar ner en massa piloter nu, återkommer med lite omdömen.
Är väl ett par som ser lite lovande ut i alla fall.
Det var ju fotbollslandskamp igår, och eftersom jag är som jag är så var det ju väldigt viktigt att se den.
Man tycker ju då att det i en stad som på allvar kallar sig för "Sverige fotbollshuvudstas" borde vara en smal sak att hitta ett lämpligt hak som visar matchen.
Alls icke så.
Jag fick jaga runt halva stan (bokstavligen) innan jag landade på en pub vid typ Vasaplatsen (ironiskt nog, eftersom det är där jag bor...).
Det var ganska dyrt, och personalen var direkt otrevlig men vafan, man fick ju i sig lite fotboll i alla fall!
Dessutom hade de ett jävligt bra ölutbud, och då blir jag alltid lite gladare..
Anyways, en bit in på första halvlek så möter Göteborgsstefan upp.
Vet inte om jag har sagt det tidigare, men det är en av världens mest sympatiska människor.
Anyways, vi sänker ett par öl, och sen hakar jag på honom ner till hans egentliga jaktmarker på Andra Långgatan.
Jag har ju varit där tidigare, and I like it. Väldigt mycket.
Men jag känner mig alltid lite, lite malplacerad där.
Den här gången blev det inte bättre av att Stefan det första han gör när vi kommer in på Sejdeln att "det här är Stockholmaren [pekar på mig] som han var och hämtade uppe på Avenyn..."
Typ fem pers tittar på mig som om jag kommer från Uzbekistan, typ.
En extremt förfriskad snubbe i rastaflätor lufter huvudet från bordet och mer eller mindre skriker "En Stockholmareeeeee vardåååååååå????"
Jag ler mitt allra inställsammaste leende och sätter mig ned medan Stefan går och köper två öl.
Till min stora glädje kommer han tillbaks med två Anchor Steam, lite av min favoritöl som dessutom är oförskämt billig där.
Jag tar en lycklig klunk ur flaskan och när jag ställer ner den på bordet så är det helt tyst och alla tittar på mig.
I bakgrunden pratar någon tyska.
"Vad äre dääär för någe öööl?..."
...
Man dricker fan inte flasköl på Sejden.
Jag borde veta det vid det här laget..
Men bra kväll på det hela taget.
Lite för sent, lite för fullt men bra kväll.
Buhu buhu vad jag tyckte synd om mig själv igår då...
Blir lätt så, måndag, trött, ensam och allmänt bara halvdant.
Det är exakt i sådana tillfällen som det är tur att man inte har ett halvoffentligt forum att gnälla på.
Eller... vänta nu...
..
Mycket bättre idag!
Strålande solsken, lite runtknallande i Haga och trakterna däromkring och en helt ok och svinbillig sushi till middag.
Avrundade det hela med en tisdagsöl på ett rätt trevligt ställe i mörkaste Haga.
Ja va fan, det är ju tisdag liksom..
Ja det blev ju efter lite informationsmissar en rätt hastig färd från Stockholm idag kring lunch.
Lunch ja, världens minsta, extremt hårt rullade tunnbrödsrullsklämsmörgås för 45 kr.
Värt.
Fan vad jag hatar att flyga ändå...
..
Men men, framme i Göteborg nu och det mesta är sig likt tycker jag.
Eller, allt är täckt av smutsig snö och det är rått och kallt ute och jag känner mig lite smådeprimerad utan att egentligen ha någon specifik anledning att göra det vilket bara gör mig ännu mer deprimerad.
Vicious circle, that is.
Så var det VERKLIGEN inte sist jag var här, då var det musikfestival, kollektivsvilla och bara roligt hela tiden.
Ohwell.
Så nu ska jag försöka hitta en bekväm ställning i mitt minimala och rätt kalla hotellrum, trycka in Lost in Translation i den bärbara och låtsas att jag bor på Tokyo Hyatt istället.
Imorgon blir det till att åka spårvagn runt halva stan, och sen buss resten utav sträckan.
Kontoret låg fan inte nästgårds om vi säger så...
En kompis på fb konstaterar att vädret är bra lustigt.
Först regnar det en helg helg så man börjar tro på att det finns en vår inom räckhåll.
Sen måndga morgon bara PANG! snöstorm igen.
Ingen jävla ordning alls...
..
Känner mig fortfarande lite småskakig efter helgens excesser.
Ja jävlar, att man aldrig växer upp någon gång...
Men men, rolig lördag och trots allt trevlig söndag med frisk luft, kaffe och bagel.
Tror att det var fikandet som gjorde dagen uthärdlig över huvud taget.
Fikandet och Fantastic Mr. Fox.
Fruktansvärt fin film, det. Rekommenderas varmt.
..
Veckan rivstartar i alla fall, dumt att tro något annat.
Blev lite kommunikationsmissar på jobbet, så nu har jag panikbokat flygbiljetter ner till Götet.
Blev ite så vansinnigt dyrt trots det, vilket överaskar.
Men men, trevligt att återse Götet igen.
Stan växer ju på en, liksom..
Så, då var man äntligen hemma.
Scandic & jag var inte riktigt överens om min trådlösa uppkoppling, annars skulle jag ha bloggat lite mer om... exakt hur trist det var i Växjö om kvällarna.
u ska jag ju vara helt ärlig och erkänna att jag aldrig gav staden en ärlig chans.
Jag höll mig i mitt lilla Kungens Kurva-kvarter (massa stora affärer och bilar, ingenting annat) och gav mig aldrig in till centan.
Hade en halvformad idé om att gå ner på stan på torsdagen, men den grusades då 1. jag gick åt fel håll och 2. det var riktigt jävla pissväder.
So.
Hotelldöd it was.
Men men, lärorik vecka, och på måndag bär det om jag förstått allting rätt av till Götet.
Snabba puckar.
..
Känns som att alla mina vänner är ute på massa roliga saker ikväll.
Själv har jag hällt upp en Goose Island 312 och ska precis sätta på senaste Lost-avsnittet.
Jag vinner, i min bok.
Jag vinner fett.
Drog ju söderut idag.
Blev tillslut med det enda transportmedel som fortfarande verkar fungera i Stockholm - flyg.
Ett väldigt litet och rätt skabbigt flygplan ("Den svarta tejpen sitter där av en anledning!") men det tog mig i alla fall till mörkaste Småland.
Eller Växjö närmare bestämt.
Växjö ja, vad ska man säga om stan?
Jag kan i alla fall säga att jag inte sett särskilt mycket eftersom jag mest varit på kontoret och korvstoppat i mig information om krockade bilar och annat matnyttigt, samt hängt på hotellet.
Men mina första intryck av stan är att det är väldigt svårt att få tag i en taxi, samt att den på minner rätt mycket om Hollywood (i den mening att de inte riktigt verkar tro på konceptet med trottoarer...).
Och hotellet... well, man kan ju konstatera att det knappast har särskilt många gemensamma beröringspunkter med Tokyo Hyatt.
Inga alls faktiskt.
Deprimerande rum, so-so restaurang. Den enda någorlunda förlåtande egenskapen än så länge var det flörtiga receptionisten.
Jag är rätt lätt på så vis.
Vaknade i morse och kollade som jag gjort i princip varje morgon denna gudsförgätna vinter på termometern i köket.
-22,4 grader.
"Det kan inte stämma" tänker jag, "den måste äntligen ha gett upp och visar nu bara komplett gibberish.."
Alls icke så.
När jag går ut genom dörren så fryser omedelbart alla oskyddade hudytor till is, och jag förbannar mig själv (inte för första gången) att jag offrade mina handskar till nyårsgudarna under natten till det nya decenniet.
Ganska snart framstår det att SLs bussar hanterar kylan marginellt sämre än vi människor, med följd att Nackas lokaltrafik inte går särskilt bra alls.
Så jag möter upp tovä och så tar vi och promenerar in till Slussen istället.
Det faktum att man hade sällskap gjorde "resan" något mer uthärdlig; det och det faktum att man tydligen bestämt sig för att göra om Danvikstull till infartsparkering och bussgarage för där var det KAOS.
Fantastisk start på dagen!
..
Annars då?
Jo, första dagen på nya jobbet avklarad.
Eller, så mycket faktiskt jobb blev det kanske inte.. snarare mer styra upp praktiska saker som olika inloggningsuppgifter, flytta telefonabonnemanget (jag har kvar mitt gamla nummer - yay!!) samt utkassera en sprojlans ny IPHONE..
Jag vet, jag har gett upp till slut.
Trots all galla jag spytt över fruktföretaget genom åren så kunde jag tillslut inte motstå frestelsen.
Den är ju så satans het...
Ja, nej, man får fan ta och ge det till dem; de har lyckats med det mesta på just den produkten...
..
Imorgon bär det av till Växjö.
Med flyg.
Känns säkrast så.
Märklig, märklig vecka denna.
Ja, ni vet ju hur den inleddes.
Krasch, boom, bang.
Det gick ju på det hela taget fantastiskt bra, har i och för sig jävligt ont i vänsterhanden fortfarande och borde väl antagligen kolla upp det men ärligt talat så kan jag inte se när jag skulle ha tid att göra det.
Imorgon kanske, möjligen.
..
Annars har jag stressat som en liten gnu på jobbet och verkligen inte hunnit klart med... någonting känns det som.
Sista veckan, och det känns... märkligt. Skönt, men väldigt märkligt.
Och lite sorgligt någonstans, vilket är ännu märkligare med tanke på hur mycket jag har gnällt över det det senaste året.
Du är rolig du, hjärnan.
..
Me imorgon så börjar det i alla fall.
Det Nya Jobbet.
Oerhört spännande!!
Om jag har förstått det hela rätt så är det mest lite praktiska saker som ska fixas imorgon.
Telefon, dator och orientering.
På tisdag börjar allvaret.
I Växjö.
Banananas.
Hur resan dit ska gå till med tanke på den rådande fimbulvintern vette fan men just nu lutar det åt flyg.
Fast där verkade det som att bokningssystemet krånglade.
Så klart.
..
Söndagen blev en slö affär.
Sort of, kind of som vanligt med andra ord.
Lite fotboll, lite skräpmat och sen Shutter Island nu på kvällen.
Bra film, bra sällskap.
Enda dåliga var att ungdomarna bredvid satt och tryckte i sig baconsnacks..
Jag HATAR baconsnacks!!
Ljudet och stanken...
Kan sabba en hel film om det vill sig illa..
Hell IS other people...
Ok.
Tuff start på veckan.
Är på väg in till jobbet med Smarten, det är inga särskilda bilköer och även om vädret känns... konstigt (disigt, men ändå inte) så är vägarna rätt bra.
När jag kommer kurvan efter rondellen vid Thorildsplan så plötsligt släpper bakhjulen.
Jag kör verkligen inte jättefort, 40-50 kanske och tänker "aj fan, där sladdar det lite" när jag märker att det inte slutar att sladda.
Istället slår det över i en motsladd, och jag hinner tänka "Satan, det här går åt" innan min bil attackerar vägräcket med ganska våldsam kraft.
Jag svimmar inte av eller så, men helt plötsligt sitter jag där.
Vindrutetorkarna slår som besatta.
P4 morgon maler på om något banalt.
Det ligger en tung krutrök över allt, lite som Lützen antar jag.
Fast med airbags.
Jag känner att det gör ont i brösten, det kommer fram en kille som undrar hur det gått, om jag är ok och jag svarar att jo fan, det gick nog rätt bra.
Han ringer allt som ska ringas medan jag sitter och tittar på mina händer.
De skakar.
Jag tänker "Å fan, det är alltså så här chock känns" och försöker få mina händer att sluta skaka.
Det går inte.
Ambulansen kommer, polisen kommer, bärgare kommer och efter lite frrågor och utandningsprov så far vi iväg till SöderSjukhuset.
Efter rätt kort väntan, lite röntgen och slitandes i min allt mer värkande vänsterhand så blir jag friskförklarad och släpps ut i trafiken igen.
Inte i en Smart dock.
En Nissan.
..
Nu ska jag linda in mig i en filt, äta comfortfood (som är lätt att äta, för seriöst, jag kan fan inte hålla i någonting med vänsterhanden) och kolla på något dåligt.
Och konstatera att den Bäckströmska turen trots allt håller i sig.
Jag hade stora planer inför den här helgen.
Av dem blev det... inte så mycket av faktiskt.
Olika anledningar.
Istället blev det en väldigt spontan tillfyllning på fredagen med Jallow, Magnus & Lennart för att fira namnteckningen vilket var väldigt roligt och väldigt berusat tillslut.
Det medförde även att jag var vansinnigt bakis på lördagen, och trots att jag hällde i mig en vinare och ett par öl på festen på kvällen så kände jag mig spiknykter och lite trött.
Party on old man, party on.
Men det var trevligt, en del nya roliga personer. Synd bara att jag kanske inte var hundra procent presentabel..
Jaja.
Nu går vi in i den sista veckan på jobbet.
Kan bli... intensiv.
Ok, så då är det så jävla spikat då.
Från och med den 22a februari så har jag ett sprojlans nytt jobb!
Min exakta titel blir "system och ekonomiadministratör".
I know, keep your panties on, sjukt spännande..
Fast!
Det är det!!
Jag lovar!!!
Framför allt är jag så galet jävla peppad på det här, ska bli sjukt spännande att komma in i ett relativt nystartat företag och vara med från början.
Igen, får man väl säga för det är ju den resan jag gjort en gång nu och det var ju roligt.
So....
Nytt jobb alltså.
Nu ska jag bara välja dator och telefon...
'Apples in Stereo' är ett väldigt bra namn på en drink.
Kan även meddela att de gör den synnerligen väl på Snottys.
"One appletini, easy on the tini" som JD skulle ha uttryckt saken..
Rätt bra jävla helg detta måste jag säga, även om den nog måste anses vara över nu.
Fredagen gjorde som sagt inte särskilt många knop.
Lördage drogs det iväg till Uppsala på fest, och det festades utav bara satan.
Sammanfattningsvis kan man säga att mumsmums är vidrigt, drakar är onda och att alla passar i randigt.
Det tråkiga med Uppsala är att det ligger så långt bort och att sista tåget går tio över tolv.
Så när tovä strax efter elva föreslår att vi istället tar en nattbuss via Arlanda som skulle gå runt tvåish så är jag VERKLIGEN inte sen att haka på.
Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte riktigt hur vi tillslut lyckades ta oss hem..
Jodå, bussen från Uppsala gick som den skulle... och släppte sen av oss på Arlanda där vi irrade omkring bland tomma terminaler och sovande resenärer rätt glada i hatten. Det hela avslutas med en panikartad rusning från Terminal 2 (kanske?) till Terminal 5 bara för att precis, precis hinna med bussen till civilisationen..
Det var... en väldigt lång hemresa.
Men det var å andra sidan en väldigt rolig fest..
..
Söndagen blev det konsert!
Jag & Annica gick på Midlake och det var... helt jävla briljant!
Dubbla tvärflöjter. Sug på den ni.
DUBBLA TVÄRFLÖJTER!!
Sjukt spännande fredagskväll denna.
Käkade middag hos päronen, eftersom jag 1. var sjukt trött och 2. ingen annan ville leka med mig.
Som brukligt/vanligt när ja gär på fredagsmiddag hos päronen så spilldes det upp vin.
Den här gången kan man väl kanske säga att det spilldes upp mer vin för somliga än för andra...
Morsan blev... skitfull.
Eller, näe, inte skitfull kanske, men jävligt salongs och innan jag hann gå så hade hon lyckats välta ut både ett vinglas och ett vattenglas.
Mer av det ena, mindre av det andra skulle man kunna sammanfatta det hela med.
Jag lyckades med rutin & skicklighet styra undan samtalet från jobbiga ämnen så som bristen på barnbarn (FAIL hos min mor, sjuk jävla FAIL på den) och leda in det på betydligt gladare ämnen så som postkodsmiljonären och vin.
Nu ska det fan i mig omysas.
Bluerk!
Ok, så här ligger det till; jag är, tror jag, rätt jävla nära att skaffa mig ett nytt jobb.
Man ska verkligen inte ropa hej och allt det där, men jag hade en intervju med VD:n nu i eftermiddags och det... kändes fan inte alls så illa!
Tycker nog att det finns en hel del som talar för mig den här gången, jobbet skulle verkligen passa mig bra (vilket jag försökte förmedla med all önskvärd tydlighet), och de behöver "en bra kille" (direkt citat) igår typ, vilket också är bra.
Plus att jag har i alla fall en väldigt, väldigt tung referens/rekommendation, han som fixade intervjun.
Så.
Det känns bra.
Nu ska de "snacka ihop sig" över helgen och återkomma så tidigt som möjligt nästa vecka vilket innebär en rätt nervös och allmänt jobbig helg i väntans tider.
Känner jag mig själv rätt hanteras det med alkohol och olämpligt beteende.
Ohwell.
Ok, när jag kommer hem ikväll så kan det mycket väl vara så att jag har något att dela med övriga klassen...
Nu så händer det grejer sörrni!
Och då menar jag inte bara att jag precis köpt flygbiljett till USA för vad som kommer att bli den grymmaste semestern EVER..
Mer info följer.
På onsdag närmare bestämt.
Ingen kan väl ha missat Guldbaggegalan igår, och dess efterspel?
Nåväl, Män som hatar kvinnor fick pris som 2009 års bästa svenska film och... det är väl kanske tveksamt va?
Nu ska jag vara helt ärlig och erkänna att jag inte sett den, så jag svamlar ovanligt mycket i mörkret här men kom igen, bästa film?
Methinks NOT.
Drar mig till minnes en intervju med Noomi Rapace inför jag tror att det var Venedigs Filmfgestival där reportern frågade varför de inte hade anmält filmen till festivalens tävlig och hon bara "Alltså, det är ju en kul film liksom men knappast en som vinner några priser..."
Kanske därav det något, eh, sparsmakade tacktalet?..
Anyways, det är mest bara pinsamt och dumt och det föringar allt eventuellt värde som Guldbaggen någon gång i tiden har haft.
Om vi säger så här, att ge MSHK Guldbagge för bästa film är ungefär lika begåvat som att utse Kents 'Röd' till bästa album eller att Avatar får Golden Globe för bästa film...
... vänta nu...
Krazy ass vecka, detta.
Jobbet har varit... mad.
Maaaaaad.
Jobbar mellan 10 - 12 timmar varje dag i princip, och hinner ändå inte med allt som jag borde vilket har lett till att jag nu sitter hemma omgiven av drivor (DRIVOR, skoja inte) med papper som jag borde fixa undan men jag orkar bara inte.
Mad, and not in a good way.
Jäjä, vi får se.
Sen igår ringde en kund och sa att hon hade något tråkigt att berätta.
"Shit" tänkte jag "nu dumpar dom oss, inte bra"
Men nej, då visar det sig att en av de som jag har haft kontakt med där har dött i cancer.
Var ganska nära att jag körde av vägen kan jag säga.
Nu var vi verkligen inte tajta på något sätt eller vis, jag har aldrig träffa människan (hon satt i London) men ändå; jag har pratat & mailat rätt mycket med henne så någon slags relation hade man ju och sen bara...
Jävligt weird.
..
Då är det tur att man springer iväg på tisdagsöl.
Andningshål.
...
Och igår debuterade jag på Pet Sounds Music Quiz (får ju inte heta Pop Quiz tydligen..) med en hedrande tredjeplats.
Sjukt hedrande, med tanke på att det var väl en 30-40 lag som var med.
Inte för att jag kan ta åt mig så jävla mycket av äran, tror att jag bidrog med exakt en poäng, but still.
Sjukt kul.
Mer sånt.
Efter en helg av total isolering så formligen knäpper det i min sociala tarm (eller vart det nu sitter).
Då är det tur att det är lite socialiserade inbokat den här veckan, och inte bara jobbjobbjobb för då hade jag blivit helt jävla galen.
Eller galnare kanske.
Hmm..
Nåväl, förkylingen drog iväg nästan lika hastigt som den dök upp och har bara lämnat lite irriterande fulhosta efter sig.
Fulhostan bekämpas med bafucin, Fisherman's Friend och imorgon ett gäng öl.
Det behövs liksom.
Det började igår, ett svagt misstänkt stickande i halsen.
"Är det dags nu?" frågade jag min kropp men fick som vanligt inget svar.
Förens idag då, i form av feber och rethosta.
Fan.
Fan fan fan.
Jag hatar verkligen att vara sjuk.
Hatar att det får mig att känna mig svag, dum och asocial.
Hatar det marginellt mer än att känna mig förvirrad och utan kontroll.
Lustigt det där, för att vara en sådan inbiten slarvpelle så har jag ändå ett rätt stort kontrollbehov verkar det som.
Skulle man kanske inte kunna tro.
Well well...
Känner att jag börjar svamla nu, behöver mat, alvedon och horisontalläge (i den ordingen).
Laters.
Att komma hem efter en 13 timmar lång och rätt värdelös arbetsdag och röra ihop en näst intill perfekt carbonara (det var bara persiljan som fattades) och öppna en iskall Brooklyn Lager är fan i mig kvalitet.
Sjunker ner i soffan, ryggen värker, men jag har en onödigt stor portion pasta framför mig och ett nytt avsnitt av Fringe på teven.
All is good.
Trots allt.
Ok, dags för del två i listningen av 2009.
Tv.
Efter som jag inte jobbar med kill your darlings så blev det hela femton stycken.
Jeebus säger jag bara..
Då kör vi!
15. Castle
En klok kvinna förklarade för mig behovet av en serie som inte förändras och som man kan titta på utan att engagera sig i allt för mycket (typ så). Lägg till Nathan Fillion och all hans Firefly-charm plus ett riktigt bra och laddat samspel med en kvinnlig detektiv (Stana Katic) och du har en väldigt underhållande och lättsmält deckare!
14. How I Met Your Mother
Inne på femte säsongen u, och still going strong... kind of. Jag tycker nog att den tappat en aning i fart på slutet, men levererar fortfarande i sina bästa stunder väldigt bra och rolig sitcom. Suit up!
13. United States of Tara
På förhand extremt hypad då den ju skrevs av Diablo Cody (hon som skrev Juno ni vet). Om en minst sagt schitzofren mor i en amerikansk småstad. Eller schitzofren är hon inte, men hon har i alla fall tre extremt olika personligheter som slåss om "facetime" så att säga. Samt hur hennes familj hanterar det hela. Bra skit, även om den inte riktigt når upp till förhandshypen!
12. It's Always Sunny In Philadelphia.
Nog den svartaste serien på listan, och det säger en del. Också bland den roligaste, i sina bästa stunder, och det säger också en helt del. Om en bar i Philly och gänget som driver den med... eeh, delad framgång. Avhandlar ämnen som crack, mord, stalkers och prostitution.
11. Bored to Death
"What are you, another self-loathing New York jew?"
"Yes. Yes I am."
Smått fantastisk liten sak från HBO, med Ted Danson som vithårig, försupen publicist som levererar oneliners likt ett maskingevär. Lysande.
10. The Big Bang Theory
Ytterligare en väldigt lättsmält sitcom. Men den har en makalöst bra cast och är otroligt rolig oftare än inte. Skyhög nördvaring utfärdas dock.
9. Nurse Jackie
Eddie Falco (från Sopranos ni vet) gör en stenhård sjuksyrra som har det... minst sagt småstruligt att balansera jobb, familj, älskare/dealer samt ett eskalerande pillerberoende. Cityakutenvaddår sa du?..
8. Chuck
Misslyckad nörd blir hemlig agent. Typ. Borde verkligen inte fungera, men det gör det. I drivor.
7. Torchwood
Spinoff från Doctor Who, med en aningen mer vuxen målgrupp känns det som. Utspelas i Cardiff, men en gay kapten från 5100-talet i huvudrollen. Rätt jävla brutal, och ändå lite brittiskt rolig emellanåt. Överraskande bra.
6. 30 Rock
Åh Tina Fey... Åh Alec Baldwin... Åh exakt alla andra som är med i det här fantastiska 23-minuterslyckopillret. Levererar mer JPM (jokes per minute) än vad som borde vara fysiskt möjligt, vilket gör omtittningsfaktorn skyhög för du har garanterat missat något..
5. Mad Men
Så snygg, så smart, så ondskefull. En serie helt klädd i gråzoner måste man bara älska. Och Joan. Joan måste man också älska *host*
4. True Blood
En serie som får en att efter så gott som varje avsnitt skrika rätt ut i frustration över den jävla cliffhangern som levererats är given som en av årets bästa serier. Att den inte hamnar högre upp än fjärdeplats beror nästan uteslutande på den synnerligen mediokra säsongsfinalen.. Skärpning!
3. Fringe
Allt JJ Abrams rör vid blir guld. Det är så. Jag var inte övertygad till en början. Verkligen inte. Men vid avsnitt fem så börjar konstigheterna barka loss rejält med tabascoätande hårlösa män i sextiotalskostymer och futuristiska pistoler och sen sveptes jag bara bort i en gigantisk våg av weirdness. Otroligt bra serie, jag kan verkligen inte rekommendera den högt nog, trots ett och annat levermasksavsnitt här och där..
2. Breaking Bad
Vad gör man om man som gammal nobelpristagare på dekis (läs högstadielärare i kemi) blir diagnostiserad med i princip obotlig lungcancer? Why, man börjar koka crack såklart! Med farsan från Malcolm in the Middle (Bryan Cranston) i en helt fantastisk roll i en helt fantastisk serie om vad man gör för att hålla drömmen om sin familj vid liv. Att serien inte är solklar etta på min lista beror enbart på att ettan är...
1. Lost
Såklart. Så. Klart. Världens bästa serie. Någonsin. Jag tänker inte ägna en massa tid åt att försöka övertyga några ofrälse, för det har jag lärt mig är lönlöst. Jag konstaterar helt enkelt att President Obama skulle hållit sitt State of the Union-tal i början på februari, men de blev tvungna att flytta det. Varför? För att det skulle krocka med säsongspremiären av... just det, Lost.
Så där har ni dem, serierna ni borde ha kollat på istället för Idol, Dansa Med Stjärnorna och allt vad det nu heter. Bra skit helt enkelt.
Fick ett SMS strax efter nyår som lovade chans att vinna en resa till Karibien om jag klickade på en länk.
Joråsåatte..
Nu ser jag att jag verkligen inte var ensam, utan att det hade gått ut till massor av människor.
(Jag som trodde att jag var SPECIELL...)
Och när saker drabbar massor av människor så kan man ge sig fan på att några av dem är så pass korkade att de faktiskt klickar på länken och sen blir förvånade när de;
1. Inte vinner en resa till Karibien
2. Får en ganska rejält mycket högre telefonräkning.
Det kanske bara är jag, men OM jag var så pass dum i huvudet att jag gick på en sådan uppenbar bluff så skulle inte min första reaktion vara att kontakta kvällstidningarna och posera på bild och se ledsen ut över att man uppenbarligen har rätt stora problem att komma ihåg vilken sko som sitter på vilken fot.
Jag skulle hålla jävla tyst om det, byta telefonnummer och tacka gudarna att min idioti bara kostade 50 kronor...
Men hej, det är tydligen bara jag.
Det faktum att det för tillfället står -17 grader på min termometer dämpar min entusiasm över att gå ut igen en aning.
En aning, men det bekämpas med långkallingar och lager-på-lager-tekniken.
Tisdagsöl med helledig onsdag?
Jag är så jävla där!!
Ok, listdags!
Jag måste fortfarande fila lite på den "stora" listan, så vi börjar med vad som var bäst här hemma i Sverige..
(Allt som finns på Spotify är länkat för er lyssnings skull)
10. The Tiny - Gravity & Grace
Finstämd, vän pop med lite udda arrangemang som påminner lite om både Maia Hirasawa och Lykke Li. Fast bättre.
9. Anna Järvinen - Man Var Bland Molnen
Hennes debutskiva, Jag Fick Feeling, drabbade mig som en finlandssvensk poptegelvägg rätt i ansiktet vilket genererade en andraplats 2007. Man känner igen sig väldigt mycket i årets alster vilket betyder att det fortfarande är en väldigt bra skiva, fast det känns inte riktigt lika kul den här gången.
8. Lake Heartbeat - Trust in Numbers
Årets näst största överraskning stod Janne Kask för när han släppte en skiva som inte bara låter ingenting som Brainpool, utan dessutom låter riktigt, riktigt bra. Med risk för att låta tjatig; kalasbra pop för hela indiefamiljen!
7. Two White Horses - Two White Horses
Jag kan ha lite svårt för musik som ska vara lite "egen". Känns ofta tillgjort och jobbigt. Alls så icke när ett syskonpar från Umeå står bakom xylofonerna, gitarrerna och allt vad de nu använder och sjunger stämsång. Sen gör det ju inget att de gjorde en småmagisk spelning i somras nere på Dieselverkstaden i Sickla...
6. Ström - Musiken Vi Hatar
P2 programmet Ström bad ett gäng svenska producenter och musiker göra egna versioner av låtar som de verkligen hatar. Resultatet blev (oftast) elektroniska versioner av allt från Born to Run, via Klubbland till Orinoco Flow. Ja men i hör ju själva hur fantastiskt det är!!
5. Amanda Jensen - Happyland
Årets överraskning för mig, utan tvekan. För allvarligt, att en fd. idoldeltagare skulle få ur sig en sån här bra skiva var faktiskt ingenting en så pass fördomsfull indienörd som jag kunde föreställa mig. Rysligt bra, när den är som bäst. Och sjunga kan hon.
4. El Perro del Mar - Love is Not Pop
Den finaste, vänaste popen kom i år från Göteborg. Förstärkt med ena Studio-killen gjorde fröken Assbring ett makalöst träffsäkert album som går att lyssna på exakt hur många gånger som helst.
3. Jonathan Johansson - En Hand I Himlen
Mer Göteborg. Bättre Göteborg. En extremt personlig och emellanåt sorglig skiva om ens relation till Gud ger Görans bronspeng 2009.
2. JJ - N° 2
Märker att Götet är kraftigt överrepresenterat på min årsbästalista i år, men det är som Stockholmare bara att ödmjukt buga och konstatera att Sveriges musikhuvudstad fan ligger på västkusten. Studio möter TTA möter Jens Lekman. Jisses så bra. Jisses.
1. bob hund - Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk
Gammal är äldst. 1992 tror jag de släppte sina första låtar, och de låter precis lika hungriga och bra 17 år senare. Om inte ännu bättre. En helt makalös skiva som de krönte med en spektakulär spelning på Cirkus i somras som gav "indiesittdans" en helt ny, svettig och ovärdig innebörd.
Så där har ni dem, årets bästa svenska skivor.
Om ni inte håller med mig så har ni fel.
Utländska skivor kommer inom kort..
Alltså seriöst, helgen efter Nyår måste vara den energifattigaste på hela året.
Det faktum att den nu sträckte sig över fyra dagar gjorde liksom bara att, som en klok person observerade, det liksom blev som tre söndagar som aldrig ville ta slut.
Först kände jag "men guuud så värdelöst, tre dagar bara pfft" men när jag tänker efter så har det varit rätt behagligt och skönt och emellanåt riktigt roligt.
Inte "barhoppa runt mellan tre olika ställen och dricka fantasiljarder öl på en tisdag"-roligt, utan mer... ja, lugnt.
Sa hejdå till Caroline som drar till LA i tre månader för att skriva klart sin bok (som kommer bli grym) men en mastodontfika på Svart Kaffe med henne & Schlagermattias (eller Takidamattias som han numera går som).
Lång och vansinneskall promenad hem genom ett gnistrade Södermalm & Hammarby Sjöstad.
Var förbi Henrik och träffade Korea-Sollan & en kille som vi spelade handboll med som hade grävt upp en dvd med ett par gamla matcher. Låter kanske trist men det var jävligt roligt att sitta och kolla på matcher från tidigt 90-tal och reminissa om människor man inte sett på 15 år och skratta väldigt, väldigt mycket.
Sen idag så var nog höjdpunkten att äta thai & kolla Monster Camp med tovä & skratta åt nyår och prata förvirringar och konstatera att det togs en del bra (och en del... mindre bra) bilder de sista skälvande timmarna av 2009 någonstans ute på Gärdet.
Samt att det var en sjukt rolig fest.
...
Ska väl komma med en sammanfattning av de sista sex månaderna av 2009 också.
Och musiklistorna.
Att blogga kan fan vara ett heltidsjobb ibland.
Ett sjukt dåligt betalt heltidsjobb, but still; ett heltidsjobb..
Ibland så ligger nyår väldigt, väldigt bra rent veckomässigt.
Som i år.
Det behövs liksom en ledig fredag PLUS lördag och söndag för att komma på fötter igen.
Särskilt när man åkt taxi från Gärdet för nästan 400 spänn...
Totally worth it.
..
Att jag spenderade i princip hela hemresan under villfarelsen att jag su,pat min mobil är ju en... pikant detalj.
Den låg givetvis i kavajfickan.
Idiot.
