Unbreakable

Ok.
Tuff start på veckan.
Är på väg in till jobbet med Smarten, det är inga särskilda bilköer och även om vädret känns... konstigt (disigt, men ändå inte) så är vägarna rätt bra.
När jag kommer kurvan efter rondellen vid Thorildsplan så plötsligt släpper bakhjulen.
Jag kör verkligen inte jättefort, 40-50 kanske och tänker "aj fan, där sladdar det lite" när jag märker att det inte slutar att sladda.
Istället slår det över i en motsladd, och jag hinner tänka "Satan, det här går åt" innan min bil attackerar vägräcket med ganska våldsam kraft.
Jag svimmar inte av eller så, men helt plötsligt sitter jag där.
Vindrutetorkarna slår som besatta.
P4 morgon maler på om något banalt.
Det ligger en tung krutrök över allt, lite som Lützen antar jag.
Fast med airbags.
Jag känner att det gör ont i brösten, det kommer fram en kille som undrar hur det gått, om jag är ok och jag svarar att jo fan, det gick nog rätt bra.
Han ringer allt som ska ringas medan jag sitter och tittar på mina händer.
De skakar.
Jag tänker "Å fan, det är alltså så här chock känns" och försöker få mina händer att sluta skaka.
Det går inte.
Ambulansen kommer, polisen kommer, bärgare kommer och efter lite frrågor och utandningsprov så far vi iväg till SöderSjukhuset.
Efter rätt kort väntan, lite röntgen och slitandes i min allt mer värkande vänsterhand så blir jag friskförklarad och släpps ut i trafiken igen.
Inte i en Smart dock.
En Nissan.
..
Nu ska jag linda in mig i en filt, äta comfortfood (som är lätt att äta, för seriöst, jag kan fan inte hålla i någonting med vänsterhanden) och kolla på något dåligt.
Och konstatera att den Bäckströmska turen trots allt håller i sig.