Att lajva loss

Såg för andra gången på inte jättelång tid dokumentären Monster Camp nu på kvällen.
Den växte faktiskt ytterligare lite.
Det klart att det är lätt att sitta och förundras över kufarna som springer runt i skogen och slår på varandra med skumgummisvärd.
Men samtidigt så finns det jävligt mycket värme i filmen.
Visar hur människor som i många fall saknar både vänner och mål med sina liv i detta spelande hittar båda samtidigt som de verkar ha väldigt väldigt roligt.
Den visar också hur fruktansvärt mycket verklighet som går åt för några få personer för att skapa all fantasi, samt exakt hur knäckande det kan vara.
Rekommenderar faktiskt den varmt, om man vill ha en film som är lite långsam, eftertänksam och emellanåt rätt rolig.