Tankar från en alkoholmarinerad hjärna

Ok de av er som inte orkar med alkoholframkallat nonsensdravel kan sluta läsa nu. alla andra, feast your eyes & minds...

Är precis hemkommen från en inflyttningsfest i Stockholms södrare förorter, och känner att jag måste dela med mig av några intryck och känslor. .
Först och främst själva festen. Det är lite sorglit någonstans om man lägger en fest två (2!) dagar innan nyårsafton och väntar sig att folk ska festa oss å det grövsta. Not gonna happen. Särskilt inte om 84% av de som är på festen är barnfamiljer. Detta tenderar enligt mina erfarenheter att ha en något invers inverkan på folks vilja till alkoholkonsumption & allmänt osunt beteende. Sådant jag excellerar i med andra ord. Därav värdens totala bestörtning & extremt ledsna blick när jag tog riktning mot Nackamasterna strax efter elva & meddelade min strax förestående hemresa. Inte ens löfte om två iskalla Smirinoff kunde förmå mig att stanna kvar, men om det erbjuds bilåkning ända fram till dörren så tackarman fan i mig inte nej. Inte i min ålder. Då krävs det betydligt mer intressanta saker än sprit för att håll kvar en...

Detandra som slog mig under kvällen är hur fruktansvärt tråkigt det är att träffa ya människor!! Utav cirka femton presoner jag hälsade på (som jag inte träfat tidigare då vill säga) så var... tre lite roliga. Två av dessa gav mig bilresa hem, så de blev per automatik befordrade till "extremt trevliga & sympatiska människor", men annars alltså... Nästa person som lite ointresserat frågar "jahaa å vad jobbar duuu med dåååå?...." kommer jag att med extremt hotfullblick säga att jag precis kommit ut från fängelset efter ett längre straff (för mord, fast jag var oskyldig) och att det är så jävla svårt att hitta jobb när man har ett register. Fan så mycket roligare än att förklara posthanteringsekonomiskiten, och då lär man dessutom slippa vidareutveckla sig särskilt mycket. Dessutom så verkar man kanske vara lite farlig (i alla fall tills någon synar en), och det ska ju tydligen vara the shit...